Jag har verkligen de finaste av kollegor, familjemedlemmar och vänner. De som hjälper till att leta efter hårddisken i dikeskanterna i flera timmar, de som lägger ut på köp&sälj-sajter och vädjar om hjälp, de som hör av sig via sms och ger kramar och håller med om ”fy fan”. Och igår fick jag även blommor av finaste Emil som plåster på såren.
Och hur det än må vara med de förlorade bilderna så är det ju just bara bilder. Efter det som hände i Stockholm igår sätts ju saker och ting i perspektiv och jag kände mig nästan löjlig som varit så ledsen för ett par bilder när det finns människor idag (över hela världen – inte bara i Stockholm) som mist någon älskad i fruktansvärda terrordåd, krig och annat elände.
Tycker det är viktigt att tänka på ibland. Att sätta saker och ting i perspektiv. Visst ska man få vara ledsen, förbannad eller besviken över saker och ting – hur stora eller små dom än må vara. Men sedan tror jag också man ska släppa den känslan. Blicka framåt och tänka på allt man faktiskt har istället på det man förlorat.
En klyscha – absolut. Men inte mindre sant för det.
–
Häpp. Nu väntar frukost hemma hos mamsen och hon har dukat upp med yoghurt, kokta ägg, rostat bröd, starka ostar, frukt och annat gott. En lördagsfrukost helt i min smak, med andra ord och just något jag är väldigt tacksam över idag.
