Igår var det en riktig kalasade, minsann. Vi firade både Bianca som fyllt 1 år och farfar som fyller 81 och att vara på kalas är så himla trevligt.
Vi började med att gå bort till Sarah och Joakim där det var kalas för lilla Bianca. Och den ungen alltså, hon är så glad hela tiden och tyckte paket var highlife – inte minst papper, snöre och tejp. Där var vi och busade och tog ikapp tid med hennes föräldrar och alla andra gäster. Avverkade samtalsämnen som handlade om att bygga hus, byta jobb och lära sig matematik. Mycket trevligt.
Efter det första kalaset var det sedan dags för att fira farfar som fyller 81. Och farmor och farfar hade, i vanlig ordning, ordnat det så fint. De hade dukat på baksidan av trädgården och vi blev serverade hemgjord smörgåstårta, egengjord kolaglass, kakor, tårta och mycket mer. De vet då verkligen hur man ställer till kalas, mina farföräldrar.
Och medan vi åt tog vi ikapp tid som saknats oss alla och vi låg dubbelvikta över borden när vi skickade runt varandras glasögon för provning, fick pratat om gamla utbytesstudenter och lärde oss om såväl viktiga och oviktiga ting. Min farmor och farfar är verkligen de goaste av människor. Farmor, som kan baka och laga mat utan dess like. Hon som är den mest omtänksamma jag känner och som skulle göra vad som helst för oss barn och barnbarn. Farmor älskar också att njuta, sitta i solen och dricka kaffe, lösa korsord och åka på resor.
Och farfar, den mest händiga människa jag känner. Han som bygger fågelbon, snickrar hus, lägger om tak och beskär äppelträd. Han som lärt både pappa och mig allt som är värt att veta och som med sina påhittiga lösningar kan tillverka nästan allt av princip vad som helst. Ja – farmor och farfar – så glad över att jag har er och att just ni blev min familj.