När det känns som om någon tryckt på ”paus”.

 

Alltså, även om jag jobbar på (nästan) som vanligt och även om jag är frisk, pigg och inte direkt orolig för att bli smittad av corona så påverkas vi ju alla på ett eller annat sätt. Fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och allt däremellan. För egen del så tycker jag att det känns som om någon tryckt på ”paus” och det har uppstått ett vakuum i livet. På söndag fyller jag år och alla planer som gjorts upp (brunch på födelsedagen, firande på stan och utlandsresa) har allt blivit inställt och just nu vågar man knappt planera mer än 24h framåt i tiden. Kommer fler saker stängas? Kommer det där hotellet man bokar om några månader gått i konkurs? Den där fikan med en kompis, är det säkert den blir av – är alla friska? Ja, just nu vågar man inte planera något och för mig som är ganska dålig på att leva i nuet och gärna lever för saker jag har bokat in i kalendern så blir det lite knas i hjärnan. På något sätt behöver jag tempo, mycket att göra och saker inbokade för att hålla uppe lågan. På något sätt lever jag efter ”more is more” och när ”less is more” är det nya är jag nog inte ensam om att vara förvirrad. Till och med bloggen glömmer jag av totalt att uppdatera mellan dagarna och hey, det har nog aldrig hänt på hela den tiden jag bloggat (snart 13 år).

Hur känner ni?

 

 

Rekommenderade inlägg

4 kommentarer till “När det känns som om någon tryckt på ”paus”.

  1. Jag känner detsamma. Jag älskar att planera och ha saker att se framemot. Detta ställer till i hjärnan. Jag är positiv och glad o försöker se lösningar ist för problem. Men de senaste dagarna har jag brutit ihop lite. Man är inte van vid detta. Men man får ta en dag i taget och hoppas på att allt löser sig 🙂.

    1. Ja, man får ta en dag i taget – men för oss planerings-älskare så är det ju detta som är så svårt… Men vi får kämpa på tillsammans, det är ju ändå ett i-lands problem om man jämför med mycket annat.
      Stor kram till dig 🙂

  2. Ja hela den här situationen känns så märklig och det känns precis som du säger som om allt är satt på paus.
    Har lite svårt att komma på hur jag ska hantera allt.

    1. JA, väldigt märkligt. Man pendlar mellan att vara orolig för hur spridningen går till att vara arg över att man ”inte får lov att göra något” och sedan likgiltig däremellan. Hoppas verkligen att det här är förbi snart så livet kan fortsätta som vanligt 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *