The famous ”C”

Japp, som väntat så var det ju bara en tidsfråga innan jag också skulle få det berömda C:et och i torsdags morgon när jag testade mig så visade testet positivt. Så japp, Corona alltså. Känns dock som ungefär 50% av alla jag känner har eller har haft viruset de senaste dagarna så det kom väl inte som en chock kanske (speciellt inte när M blev sjuk i början på veckan).

Så japp, vi är två covid-smittade här hemma som lunkar runt. Symptomen har varierat lite, men värst för mig (som väntat med min astma?) är såklart luftrören. Inte jobbigt och andas på något sätt, men jag hostar konstant, luftrören känns snustorra och stämbanden likaså. Jag låter därför som en KOL-sjuk 80-åring här hemma där jag är fruktansvärt hes och hostar konstant. Men det är OK, enda jobbiga är nätterna då jag knappt kan sova för att ligga ner gör det tusen gånger värre.

MEN, jag ska inte klaga. Det kunde ju absolut varit värre, det kunde det. Har ju kunnat arbeta (hemifrån) hela veckan och alla dagar (utom i torsdags) så har jag orkat mig ut på lite kortare promenader. Väldigt skönt att få röra på sig lite och andas frisk luft. Idag gick vi till exempel till en liten glänta och satt på en parkbänk i en timme. Otroligt skönt att få lite solsken på ansiktet och fylla covid-astma-lungorna med friskt luft.

Men nu blir det inomhus-häng igen. Jag passar på att nyttja karantän-tiden åt att göra affirmationer inför framtiden och även välja foton som jag ska framkalla. Man får ju liksom passa på att göra sådant man annars inte hinner med, tänker jag.

Hoppas ni mår bra och att ni håller er friska. Puss!