Igår var det dags för det efterlängtade fystestet som vi skulle avsluta vår Militär Träning med. Exakt samma övningar, exakt samma upplägg som för fyra veckor sedan och den stora frågan var; skulle resultatet bli bättre denna gång?
12 minuters löpning direkt följt av 1 minut burpees, 1 minut armhävningar och till sist; stå i plankan så länge man orkade.
Jag får erkänna att jag faktiskt var bra nervös innan vi startade. Jag hade puls, adrenalin och en pepp utan dess like. Jag misstänkte att jag skulle blivit bättre i de olika grenarna, men frågan var hur mycket bättre. Så när Emil räknade ner tiden till första utmaningen (löpningen) hade jag nog redan 150 i puls innan vi startade. Sedan bar det iväg. Och det var en fröjd o se hur taggade alla var på att göra sitt bästa och hur alla flåsade och slet för att hinna lite, lite längre än sist. Jag? Jag kom längre än jag gjorde för fyra veckor sedan, men benen var något stumma så jag fick inte riktigt det resultatet jag hoppats på. Burpees, armhävningar och plankan däremot? Ja, där blev till och med jag imponerad. Jag dubblade nästan resultatet på allt och av ren jäkla vilja stor jag i 4,15 minuter på plankan på slutet och axlarna värkte helt sinnessjukt mycket när jag till slut föll ner till marken.
Men ja, att se resultat svart på vitt sådär? Oslagbart bra.
Detta firade jag med att kliva upp extra tidigt imorse och köra GRIT Strenght på gymmet klockan 07.00. En perfekt start på dagen och jag peppar redan nu för höstens träningsupplägg och utmaningar.
Bra jobbat, tummen upp för den plank-tiden 😀