Ikväll har jag haft pass på gymmet. 45 minuters TRX och jag känner mig aldrig lika levande som just efter ett sådant pass.
Det var en ganska lång period i våras som jag var trött på instruktörslivet. Jag är liksom en person som har svårt för när roliga saker blir ett tvång och att ha kört Kettlebells och TRX varje torsdag i över 3,5 års tid gjorde att torsdagarna blev mer som något väldigt ångestladdat än något som jag egentligen tyckte var roligt. Det var en kombination av faktorer, tror jag. För det första så är i alla fall jag ganska trött på torsdagkvällar. Man har jobbat o tränat o lagat mat hela veckan och torsdag kväll vill man liksom bara hem efter kontorstid. Men i över 3,5 års tid har jag jobbat maraton-pass på torsdagar. 9 timmar på kontoret direkt följt av dryga 2 timmar på gymmet. Och när jag sedan kommit hem har det känts som om någon bokstavligt talat kört över mig med en ångvält. Jag har varit så trött.
Tillslut var jag så trött på torsdagar att jag ett tag funderade på att avsäga mig som instruktör. Men någonstans visste jag att glädjen fanns där så när höstschemat började planeras och jag fick förfrågan om att ta bort Kettlebellen och istället utöka TRX:en tackade jag ja till ytterligare en termin.
Först var det lite vemodigt, såklart. Att ha kört Kettlebells i över 3 års tid har gjort det till en del av mig och att bara ta bort något sådär fick mig att känna mig ganska kluven.
Men nu, 5 veckor in i det nya höstschemat kan jag inte säga annat än att jag älskar det. Fullkomligt älskar det. För det första så är mitt pass något mer senarelagt på dygnet – vilket innebär att jag hinner hem och landa i en timmes tid mellan kontorsjobb och instruktörsjobb. En timme där jag välbehövligt tankar energi på nytt och peppar inför träning. Sedan är det också stor skillnad i att enbart ha 1 pass att koncentrera sig på istället för 2. 1 pass då jag kan ge 210% till mina deltagare och inte vara halvt medvetslös efter passets slut.
Så ja,
jag har fått upp glöden igen. De ångestladdade torsdagarna har nu ersatts med en enorm glädje. När klockan ringer torsdag morgon ser jag fram emot hela dagen istället för att som innan bara känna att dagen var ett oändligt virrvarr av jobb. Och torsdagar innebär inte bara att jag får träna och få endorfinkickar. Jag får också träffa de mest underbara deltagarna och säga hej och knyta nya band och se dem utvecklas efter varje gång. Och det? Ja det är en sådan kick att jag vill fortsätta vara instruktör livet ut.
va skönt att du hittat glöden igen!
Åh det låter sunt och härligt att du hittat en form du känner dig bekväm i. Passet låter skoj, ska nog försöka komma på ett någon gång.
Tack snälla du för resturangtips. Jag bodde i Uddevalla när jag gick på gymnasiet men det är många år sedan nu så ”Mina ställen där vi hängde” finns knappt kvar längre. Så jag är såå tacksam för nya spännande ställen och saker att prova.
Har du varit på den nya biografen?
Låter underbart! Jag hör att du verkligen brinner för detta, kul. Måste få fråga var du köpt dina träningsbyxor? Vill ha 🙂 Tack för en fin blogg. Kram
Åh tack snälla för fina ord 🙂
Träningsbyxorna köpte jag på Intersport i somras – märke: Adidas. Stor kram
Vad skönt att ha hittat tillbaka! Jag var också på TRX igår, men som deltagare och på ett annat gym då såklart 🙂 Dock har min favoritinstruktör slutat köra TRX, nu är det istället en tjej som inte är så bra på att hålla takten, därför går jag tyvärr inte på det så ofta längre. Men det är ju skitbra träning!