Bild från långpromenad igår, tacksam över att kunna ta promenader, även om det inte går fort, haha.
Alltså, låt oss bara börja med att säga att jag är inte så bra på det där med att vara sjuk. Ni vet, det finns ju människor som nästan tycker det är lite mysigt att vara förkyld. Såklart tycker de inte att det är roligt, men ni vet – de liksom njuter av att få bara vara hemma, ligga på soffan och göra ingenting. Sådana människor kan läsa 3 böcker i streck, plöja en hel serie på Netflix från morgon till kväll eller ta långa bad och fundera över livet.
Jag? Jag får panik. Jag är liksom inte så bra på att göra ingenting och jag tappar lätt mig själv om jag inte kan prestera, planera för nya aktiviteter eller känna att jag GÖR någonting. Absolut något jag tagit upp med min terapeut, ni vet: det där med att jämställa sig med sina prestationer. Jag vet ju att det på något sätt är nyttigt för mig att bara landa och göra minsta möjliga. Men oj så jag vantrivs.
Är det någon gång jag går in i en nedstämd sinnesstämning så är det just vid sådana tillfällen som dessa. Jag hade ju liksom hoppats (såhär 10 dagar efter påvisat positivt Covid-19-test) att jag skulle vara tillbaka på banan igen. Men nej. Jag hostar fortfarande väldigt mycket och Corona i kombination med min astma gör ju det hela lite knepigare. Jag kan liksom gå ut på en promenad, men en väldigt lugn sådan. För om jag ökar tempot minsta lilla eller går i en uppförsbacke får jag stoppa flera gånger för jag får nästan andnöd. Och för mig som trivs med att vara aktiv är det ju såklart väldigt påfrestande.
För att inte tala om det faktum att jag för 5 dagar sedan i stort sett totalt (skulle säga till 85%) har tappat all doft och smak. Och för mig som lever för mat och dryck är ju detta som ni säkert förstår fullständigt deprimerande. Vanligtvis kan en ganska alldaglig dag piggas upp av tanken på den där koppen kaffe, att jag ska göra något gott till middag eller bara planera helgens festmåltider. Men nu när jag inte känner någon smak? Ja, då känns allt så fruktansvärt meningslöst.
Att jag dessutom igår hade inbokat en vinprovning (fick detta i julklapp) gjorde mig också väldigt ledsen. Vem vill liksom gå på en vinprovning när man inte känner någon doft eller smak?! Som ”tur” var lyckades vi sälja våra biljetter till några andra som stod på kö och även om det var en liten tröst så är det ju fortfarande väldigt tråkigt. Såg fram emot vinprovningen och framförallt så förlorar jag mig själv när jag inte kan se fram emot eller njuta av mat. Vem är jag då? liksom.
Så ja, jag är inte så bra på att vara sjuk. Och även om livet de senaste 2 veckorna ENBART har bestått av att jag befunnit mig i lägenheten, jobbat hemifrån och tagit enstaka promenader där jag egentligen haft ALL TID I VÄRLDEN åt att blogga eller uppdatera mina sociala kanaler så har inte lusten funnits där. Och utan lust kan jag tydligen inte göra något. Jag är inne i en negativ spiral och hoppas att varje ny dag som jag vaknar så ska lungorna vara på topp eller doftsinnet tillbaka. Är fruktansvärt dålig på att låta saker och ting ta sin tid och vill bara bli bra NU. Vet att jag borde tänka positivt i detta, det kunde ju vara SÅ mycket värre och jag är tacksam såklart över att jag är såpass pigg. Men ni vet, jag behöver öva på detta. För just nu känns allt bara så sjukt deppigt.
❤️🤗❤️
♥ ♥
Jag förstår dig precis och är just nu i exakt samma läge – 12 dagar sedan jag fick covid och fortfarande en hosta som utesluter all träning eller verksamhet utanför hemmet. Allt känns så meningslöst och deppigt, även om några veckor av ens liv är en väldigt kort period och man borde naturligtvis känna sig sjukt tacksam att läget inte är värre! Men det är svårt. Kämpa på och hoppas din hosta ger sig snart! <3
Ååh, så tråkigt att höra dig att du befinner dig i samma sits! Men samtidigt också en lättnad att höra att man själv inte är ”knäpp” som tycker så ♥ Precis som du säger så är ju 2 veckor av ens liv ingenting, så egentligen är det fel o klaga, men jag håller med dig – det är sjukt frustrerande!
Håller tummar och tår för att du snart känner dig bättre ♥ (jag känner en liten ljusglimt nu då jag kan ta kortare promenader utan att hosta lungorna ur mig och att jag fått tillbaka kanske 50% av doft och smak 🙂 )
Hej! För snart 3 år sedan fick jag hjärtstopp i samband med komplikationer efter en operation. Fick som tur var inga kognitiva problem. Men jag blev delvis av med luktsinnet. Kaffe smakade äckligt, vissa smaker blev förvrängda. Jag som precis som Du älskar mat, matlagning och vin. Fick ett tips att luktträna. Så det gjorde jag under 3 månader med 5 olika dofter. Sniffade ca 10 sekunder per doft. Gjorde detta 2 ggr per dag. Om det är tiden eller träningen som gjorde susen vet jag inte. Men det har blivit bättre. Ska tilläggas att jag yrkesmässigt har jobbat med sensorik och provsmakning, så därför var detta sååå trist. Googla luktträning. Ett sätt är också att sniffa i kryddburkar och försöka minnas doften. Lycka till och stor kram till Dig 🌷
Ååh så fruktansvärt att höra att det uppstod komplikationer i samband med din operation ♥ Att tappa doftsinnet är fruktansvärt frustrerande, speciellt för oss som ”lever för god mat och dryck”. Så himla smart med doftträningen – också gjort det en hel del dessa dagar och nu tycker jag nog att 50% av doften är tillbaka (Wihoo!). Så himla skönt att höra att du också blivit bättre med tiden ♥ Stor kram till dig 🙂