Idag har jag haft kvällspicknick. Efter en söndag där 3 timmar spenderades på balkongen i bikini(!) tog jag mig till gymmet och instruerade TRX-pass tillsammans med Emilie för såväl nya som erfarna deltagare på gymmets ”öppet hus”. Sedan tog jag mig hem och duschade och slängde i mig middag. Lagom till klockan sedan slagit 17 kom världens bästa Sarah och hämtade upp mig.

 
 

Och jag hade packat picknick-korg och vi tog oss upp till skogen. Lämnade korgen i bilen och startade kvällen med att promenera runt bland spåren. Och alltså, höstpromenader i skogen kan vara det bästa som finns. Luften är klar och hög och överallt doftar det av gran och löv och blåbärsris. Och det är svalt utan att vara kallt och det är liv i träden utan att pollenallergin gör sig till känna och motljuset som strilar mellan trädstammarna är nästan magiskt.

 
 

 

 

 

 
 

Så vi promenerade. Och tog ikapp saknad tid och stannade då och då bara för att njuta. För att dofta skog och för att minnas tillbaka alla år vi som barn lekte i skogen. Sarah har liksom varit min allra bästa vän sedan jag var 2 år gammal, så vi har liksom upplevt allt tillsammans. Och idag i skogen återupplevde vi barndomsminnen där vi spenderade timmar och åter timmar med att vara i skogen. Med att bygga kojor eller plocka bär eller att rensa översvämmade bäckar från kvistar och löv. Skogen alltså, den håller jag så himla kär.

 

Och efter promenaden hämtade vi korgen i bilen och gick ner till sjön. Bredde ut filtar på bryggan och slog oss ner i det magiska kvällsljuset. Och sjön var spegelblank och himlen klar och vi drack kaffe och åt bullar och tittade på änderna som ljudlöst gled fram i det mörka vattnet. Och så pratade vi resor. New York och Amsterdam och London och Paris. Och vi fantiserade och gjorde upp planer och framtidsdrömmar på det där sättet som vi gjort ända sedan vi var 2 år gamla. Sarah alltså. Min bästa vän i 23 år och min bästa vän, för alltid. En sådan person som jag aldrig någonsin har tråkigt med. En sådan person som efter 23 år fortfarande kan överraska mig och som får mig att upptäcka nya egenskaper hos henne som jag älskar mer och mer för varje år som går.

 
 

 

 

 

 
 

Så där satt vi. På en brygga i skogen och pratade och njöt frisk luft och värmde oss med kaffe och filtar. Vi satt där tills myggen kom ikapp oss, tills solen hade försvunnit ner och tills kylan smög sig på så att vi packade ihop.

 
 

Men,

 

en helg som avslutas med kvällspromenad och picknick tillsammans med världens bästa, alltså. Så vill jag ha varje helg.

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Långfrukost med solsken, morgonradio och tidningsläsande. Bästa starten på en söndag.

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Idag är det ju kanelbullens dag. En dag som jag tror ingen kan ha missat om man under dagen besökt en mataffär, konditori eller bensinmack. Jag? Jag älskar den här dagen och kikar flera veckor i förväg vilken veckodag den 4:e oktober infaller. I år föll den på en lördag och bästa dagen avsatt för bullbakning.

 

Så,

 

i morse vaknade jag tidigt och efter frukost gick jag ut i den milda oktoberluften och promenerade. Svängde inom ICA på vägen hem och fyllde korgen med bullbakarsaker. Och efter att ha ägnat förmiddagen åt att storstäda lägenheten satte jag igång med baket.

 
 

 

 

 
 

För mig är bullbakande något som bara blir bättre och bättre med tiden. Jag minns så väl när jag och min syster och vår bästa vän skulle baka bullar för första gången. Vi hade liksom inte riktigt tidsperspektiv på den tiden och det där bullbaket, alltså. Det tog oss hela dagen. Vi gjorde då 4 satser deg som vi fyllde med 4 olika fyllningar och det hela var så tidskrävande och jobbigt att när bullarna sedan var klara ville vi inte ens ha någon.

 

Nu? Nu bakar jag på 1 sats deg och har lärt mig allt om jäsningsprocesser och har mina knep här och där för att verkligen få luftiga och saftiga bullar. Jag bakar inte bullar så ofta med anledning av att det just tar sin lilla stund och jag är inte en sådan människa som gillar att fylla halva frysen med bakverk – nej, bakar jag något vill jag äta upp allt på en gång och sedan ska det vara borta. Att ha bullar liggandes i frysen 6 månader framåt är liksom inte min melodi.

 
 

Men,

 

nu är det ju kanelbullens dag och jag förgyller inte bara lördagen med nybakat utan får även möjligheten att bjuda människor jag håller kärt på hembakat.

 
 

 

 

 
 

Så Tommy kom över och vi satt på en solvarm balkong och moffade nybakat och drack kaffe och förundrades över den varma hösten medan vi pratade New York och jag delade även med mig av mina bästa bullbakartips. Och så diskuterade vi aktier och matbord och om man måste vara snål för att bli miljonär och andra världsliga ting.

 

Och om en liten stund ska jag över på middag och vin hos mina favoriter. Och även de ska få hembakat och vi ska fira lördag på bästa sätt medan vi tar ikapp saknad tid.

 
 

Ja, en lördag och en dag med bullar, vänner, solsken och rödvin. Bästa.