God morgon fredag! Gårdagens mulna väder har idag ersatts med krispig och hög luft, klarblå himmel, solsken och brandgula träd. Kalasväder för en fredag med andra ord och ikväll ska jag inleda helgen med att köpa fredagsblommor och dricka vin med Anna. På tal om blommor. Bilden ovan fotade jag imorse och dessa rosor har jag haft i vasen i 4(!) veckors tid. Inte för att de fortfarande är superfina, men ändå. 4 veckor och jag tycker de har klarat sig alldeles utmärkt.
Ikväll har jag haft pass på gymmet. 45 minuters TRX och jag känner mig aldrig lika levande som just efter ett sådant pass.
Det var en ganska lång period i våras som jag var trött på instruktörslivet. Jag är liksom en person som har svårt för när roliga saker blir ett tvång och att ha kört Kettlebells och TRX varje torsdag i över 3,5 års tid gjorde att torsdagarna blev mer som något väldigt ångestladdat än något som jag egentligen tyckte var roligt. Det var en kombination av faktorer, tror jag. För det första så är i alla fall jag ganska trött på torsdagkvällar. Man har jobbat o tränat o lagat mat hela veckan och torsdag kväll vill man liksom bara hem efter kontorstid. Men i över 3,5 års tid har jag jobbat maraton-pass på torsdagar. 9 timmar på kontoret direkt följt av dryga 2 timmar på gymmet. Och när jag sedan kommit hem har det känts som om någon bokstavligt talat kört över mig med en ångvält. Jag har varit så trött.
Tillslut var jag så trött på torsdagar att jag ett tag funderade på att avsäga mig som instruktör. Men någonstans visste jag att glädjen fanns där så när höstschemat började planeras och jag fick förfrågan om att ta bort Kettlebellen och istället utöka TRX:en tackade jag ja till ytterligare en termin.
Först var det lite vemodigt, såklart. Att ha kört Kettlebells i över 3 års tid har gjort det till en del av mig och att bara ta bort något sådär fick mig att känna mig ganska kluven.
Men nu, 5 veckor in i det nya höstschemat kan jag inte säga annat än att jag älskar det. Fullkomligt älskar det. För det första så är mitt pass något mer senarelagt på dygnet – vilket innebär att jag hinner hem och landa i en timmes tid mellan kontorsjobb och instruktörsjobb. En timme där jag välbehövligt tankar energi på nytt och peppar inför träning. Sedan är det också stor skillnad i att enbart ha 1 pass att koncentrera sig på istället för 2. 1 pass då jag kan ge 210% till mina deltagare och inte vara halvt medvetslös efter passets slut.
Så ja,
jag har fått upp glöden igen. De ångestladdade torsdagarna har nu ersatts med en enorm glädje. När klockan ringer torsdag morgon ser jag fram emot hela dagen istället för att som innan bara känna att dagen var ett oändligt virrvarr av jobb. Och torsdagar innebär inte bara att jag får träna och få endorfinkickar. Jag får också träffa de mest underbara deltagarna och säga hej och knyta nya band och se dem utvecklas efter varje gång. Och det? Ja det är en sådan kick att jag vill fortsätta vara instruktör livet ut.
Igår hade jag en lugn och skön onsdagskväll. Efter ett härligt Body Balance-pass på gymmet mötte jag upp Tommy på stan för kaffe och ta-ikapp-det-senaste-tid. När det sedan var kolsvart utanför fönstret tog jag mig hem och spenderade resten av kvällen med att storstäda lägenheten och planera helgen.
Och idag? Idag är det riktigt grått ute. Dimman och de mörka molnen gör att man måste tända alla lampor inomhus för att göra ett tappert försökt till o lura hjärnan att det är dag och inte kväll. Mörkret alltså, jag är inte riktigt van vid det. Mysigt? Absolut. Men min kropp blir stressad av mörkret. Det är omställningen tror jag som är värst – att gå från ljust till mörkt. Flera kvällar de senaste två veckorna har jag kommit på mig själv med att yra runt som en tok i lägenheten. Yra runt och tänka men herregud är det redan mörkt, jag som måste laga mat, hänga upp tvätt och redigera 15 bilder innan jag går och lägger mig. Sedan kollar jag på klockan. 19.14. Och då inser jag ju att jag har minst 3-4 timmar på mig innan jag ska sova och jag behöver inte alls känna mig stressad. Fast min kropp hänger liksom inte med. Den tror att jahopp, nu är det mörkt, nu är klockan 23.45 och dags att sova.
Ja, lite jobbigt är det allt innan man vänjer sig vid mörkret. Känner ni igen er eller njuter ni bara över att få vara inne bland tända ljus och mjuka plädar?
Hur som helst. Idag har vi torsdag. Visserligen en grå sådan men ändå en skön dan innehållandes kontorsjobb och instruktörstid på gymmet.
Imorse vaknade jag med en symptomfri hals. Den där ingefärsbombade gröna drycken jag proppat i mig verkar ha gjort sitt och det tackar jag för. Så efter arbetstid firar jag onsdag med ett Body Balance-pass på gymmet och låter mina stela höfter få sig en omgång (trodde seriöst jag skulle börja gråta på förra passet, ha ha).
Och hörrni, tack för alla lotion-tips nedan. Kalasbra är ni ♥
Idag efter jobbet tog jag en fika med en saknad. Peter, en kollega från mitt förra jobb. Peter som också bytte jobb exakt samma dag som jag och en person som var en av anledningarna till varför jag trivdes på mitt gamla jobb. Vissa personer klickar man liksom bara med. Man kan prata om precis allt och ingenting är för konstigt eller privat för att säga. Och eftersom sådana personer är extra värdefulla är jag tacksam över att fortfarande ha kontakt trots att vi gått skilda vägar. Och det är så häftigt – för både han och jag gör idag exakt det vi drömt om karriärmässigt och att ha en vän som också gått igenom samma resa är fantastiskt.
Så,
trots att vi inte setts på månader kändes det som igår vi sågs. Och vi satt ute i den friska höstluften och åt chokladboll och drack kaffe och pratade ikapp om allt som hänt och gav varandra de senaste uppdateringarna om livet.
Och sedan kramades vi och skildes åt och jag gick till Apoteket för att gå bananas. Att handla ”nödvändiga” ting på Apoteket är väl kanske inte det roligaste att lägga pengar på, men så himla skönt när det väl är gjort. Bland annat köpte jag lotion som varit slut sedan 2 veckor tillbaka men som jag varit för lat för att handla.
Det måste nog ändå vara mitt bästa tips, det där med lotion. Jag har ganska känslig hy och att enbart smörja in mig med lyxigt doftande krämer funkar liksom inte. Jag får utslag på hela kroppen och det kliar så att jag blir galen. Så jag köper lotion på apoteket – en sådandär oparfymerad och tråkig sak (men som funkar toppen för min hy!) och så blandar jag ut den. 70% oparfymerad med 30% av någon god doftande sak. På så sätt får jag bra lotion för min känsliga hy men ändå med en touch av någon härlig doft. Perfekt.
Så nu ska jag hoppa in i duschen och sedan gå fullständigt lös med lotion och få hy som en 8-månaders.
Ja,
tisdagsfika och lotionpåfyllning, alltså. Ibland behövs inte mycket mer.
