Efter en fantastisk förmiddag innehållandes Luciatåg, lussekatter och julgodiskokande ska jag nu iväg på 50-års firande. Och att få prata-ikapp-tiden med personer jag inte träffat på länge och äta smörgåstårta tills den översta knappen i byxorna måste knäppas upp,
ja.
Det kan vara det trevligaste sättet att spendera en regnig lördag i december på.
Det är lördag morgon och egentligen för tidigt för att redan vara uppe och påklädd. Men idag finns det anledning till att gnugga sömnen ur ögonen lite tidigare än vanligt och byta nattlinne mot varmare kläder. Det vankas nämligen lusse-tåg. Och ja, jag vet. Lucia var igår. Men eftersom de flesta är iväg på jobb fredag morgon har kommunen bestämt sig för att lägga Lucia-tåget på lördagsmorgon, istället.
Ett mycket trevligt val tycker jag.
För då kan jag sitta med tindrande ögon på raden längst fram och försiktigt nynna med i sångerna och minnas egna lussestunder i skola och barndomskvarter. Och besvikelsen över när man fick en clementin i träkorgen istället för pengar, pepparkakor eller godis. Inte att leka med. Helt okej med en clementin och en godisbit. Men att frukt är godis, ja det köper man inte riktigt som sjuåring.
Men ja, jag ska inte ägna för mycket tankar på clementinbesvikelser utan istället njuta av trevligt sällskap, ett fint Luciatåg och förhoppningsvis kaffe och lussekatt efteråt. För ja, även om jag inte är 7 år längre så uppskattar jag fika.
Alla gånger.
Och nej, idag är jag inte lika fredagsfin som på bilden ovan utan sportar en mer casual friday-outfit i form av baggy jeans och stickad tröja. Perfekta kläder för 2 timmars bilåkande med Musikhjälpen strömmande ur radion och en påse lussekatter nära till hands.
Så blev det fredag, igen.
Den som bringar helg och ledighet och ett pirr i magen blandat med förväntan och lugn över lediga dagar. Dagar som på något sätt alltid tycks gå för fort men som oftast innehåller något väldigt värdefullt.
Fredag-lördag-söndag denna vecka ska jag spendera hemma hos familj, släkt och vänner – 2 timmars bilresa bort men ändå på behagligt spendera-helgen-avstånd. Och mamma kommer ha fyllt upp kylskåpet till bristningsgränsen med mat jag gillar och gästrummet kommer vara redo och brasan tänd. Och hela huset kommer dofta svagt av kaffe, tända ljus och mammas hudlotion som jag tycker så mycket om och som påminner om sommar och semesterfirande.
Och igår, igår ringde mamma och påminde att jag minsann inte får snoka runt eller titta i några garderober under helgen. För där i kunde det finnas hemligheter inför jul. Överraskningar. Det är vi bra på i min familj och det är bland det bästa jag vet. För de visar på så mycket kärlek.
Ja.
Hem. Till Skaraborgs slätter och sprakande brasa och en familj som säger välkommen. Varje gång.
Fredag, alltså. Det är tamigtusan veckans bästa dag.
Idag är det Lucia, minsann.
Och på morgontv:n visas det årliga Luciatåget och gör fredagsmorgonen lite vackrare än vanligt. Så jag gick upp lite tidigare idag, för att kunna njuta av Lucia och packa inför en helg tillsammans med familjen och kalas och julgodiskokande.
Ser ni på Jul med Ernst? Personligen tycker jag att det är bland det mysigaste programmet på hela året och efter timmen igår är jag både sugen på att raffsa ut i skogen och hämta material till min egenbygda ljusstake samtidigt som jag skarpt överväger att stoppa min egen korv i år. Trots att jag inte är särskilt förtjust i korv eller har material hemma för att göra det.
Det är liksom det som är så magiskt med Ernst. Han får en att vilja göra saker som man tio minuter tidigare aldrig hade haft en tanke på att göra.
Men nu?
Nu är det dags att släppa tankar på korvstoppning och pynt och istället gå ut till en stad som håller på att vakna till liv och göra sig redo för bästa veckodagen.
Ni som följer mig på instagram (@annastormphoto) vet att jag igår stod fastklistrad utanför Musikhjälpen-buren på Gustav Adolfs tog. Stämningen där går liksom inte att beskriva med några få ord, den måste upplevas. När människor som annars gnäller över priserna här gärna betalar det dubbla och lite till för en grillad korv. När de står utanför buren med tindrande ögon och utmanar varandra på dansbattle till låtarna som spelas. När öppenheten och givmildheten inte vet några gränser och alla bidrar på ett, eller annat sätt.
Ja, så vackert att den nästan gör ont.
Och vi? vi önskade låtar och åt god mat och funderade på om vi inte kunde äta lite till, bara för att få skänka ytterligare en slant. Ja, jag har sagt det tidigare men det är värt att sägas igen. Att ge är de flesta gånger bättre än att få.
Och några andra som förstått vikten av att ge är Chillnorway. Häromdagen damp det ner en fin julgåva från våra norska vänner. Och jo, även om jag älskar att ge, så var det inte alls tokigt att få. Denna gången. Speciellt inte när julgåvan innehåller såhär fina ting som förgyller min garderob och får mig att suckande dra handen genom plaggen varje gång jag går in i min walk-in-closet.
Chillnorway,
tack för att ni lyste upp min dag!
