Denna morgon promenerade jag till jobbet. De där 50 minuterna av frisk luft på morgonen alltså, jag vet att jag tjatat om det innan men OJ så himla skönt det är. Det är en lyx förunnat att ha möjligheten att promenera/cykla till jobbet och jag blir ibland lite grinig på mig själv att jag inte utnyttjar det oftare. Men det går liksom oftast på automatik, det där. Att ta bilen till jobbet. För när klockan ringer kl 06.00 och man vet att man måste ut och promenera i 50 minuter i 6 minusgrader och snålblåst, ja då lockar det ganska rejält att ställa om klockan och istället ta bilen till jobbet.

Men,

de dagar jag promenerar alltså. Guld värda och det känns som om hela dagen får en fantastisk start. En fantastisk start av frisk luft, motion och rosiga kinder. Dessutom bjöd morgonens promenad på vackert vinterlandskap och då blir det lite extra trevligt.

Bilder från Pinterest.

Ja, alltså. Jag ber om ursäkt för glesa och kanske innehållslösa(?) inlägg nu på bloggen denna vecka. Jobbet upptar liksom all min hjärnkapacitet och så fort jag lämnar kontoret är det ungefär också som att jag lämnar kvar min hjärna på skrivbordet bland papper, utskrivna bilder, texter, nedkladdade excelark och kaffekoppar.

Så när jag kommer hem har jag ungefär lika mycket intelligens som en 2-månaders och jag orkar mest sitta i soffan, äta mat eller ta långa promenader med snön som knastrar under fötterna.

Och jag hoppas att ni har förståelse för det. Förståelse för att jobbet nu upptar 110% av min hjärnkapacitet och att det kanske blir lite glesare med inlägg här inne denna vecka. Men efter den 9:e februari alltså. Då kör vi så det ryker igen. Okej? Okej.

Igår var jag ju på bio. Efter att ha gjort 24 timmar på kontoret under två dygn stämplade jag ut och tog mig ner till bion. Där mötte jag upp en fin vän och vi såg på Filip & Fredriks film ”Trevligt Folk”. Alltså, det kan ha varit den bästa film jag sett på länge! Inte för att den innehöll bra action, löjlig romantik eller grymma ljudeffekter. Nej, den var den bästa film jag sett på länge för att den helt enkelt var genialisk.

I den lilla biosalongen som enbart rymde 36 personer satt vi och skrattade högt, log på det där härliga sättet då hela ansiktet lyser upp och fick oss alla en rejäl tankeställare. Det var, en och en halv timme ren och skär förundran. En tankeställare på hur vi människor är, vilka fördomar vi har och hur vi kan ändra våra fördomar och istället öppna upp. Öppna upp och se andra människor och ha en riktigt härlig tid tillsammans med trevligt folk!

Så tack Filip och Fredrik för årets kanske bästa film och för att ni fick min 24-timmars-arbetande-något-mosiga-hjärna till att åter tänka klart.

Nu: dags att bege sig av mot kontoret och kämpa den sista veckan innan deadline.