Idag fångade vi kvällsljuset mot slutet av arbetsdagen. Mjukt ljus som rullade in över havet och stranden och bilderna från den romantiska middagen blev löjligt bra.

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Alltså ibland måste jag bara stanna upp, stanna upp och nypa mig i armen för att jag får kalla detta för jobb. Jag har hört många människor varit med om fantastiska saker, fantastiska saker men de har inte varit närvarande och njutit av det. De har varit upptagna av annat, av jobb, av stress, av nervositet eller en ångest av att prestera. Jag var rädd för att jag också skulle uppleva det denna vecka, uppleva stress och icke-njutning.

 

Men all förberedelse och slit innan resan visade sig vara värt mödan. För nu kan jag verkligen stanna upp och njuta och nypa mig i armen ungefär var femte minut. För jag menar, jag får göra det jag älskar och det jag drömt om – och dessutom får jag kalla det för mitt jobb. Mitt yrke. Att fota bohemic-klädda brudar på långa stränder med vita hästar och en skäggig solbrun man som tycks aldrig ha gjort annat än att stå framför kameran. Och resultatet blir så magiskt att jag inte kan låta bli att fylla ett helt minneskort. Nu har vi ju med oss en fotograf som ska fota bilderna till själva tidningen, det har vi. Men vid sådana här tillfällen bara måste jag fotografera. Måste. Och jag fyller min egen portfolio med bilder många personer bara drömmer om.

 
 

Och jag är så tacksam.

 
 

 

 

 

 
 

När arbetsdagen sedan är över vandrar jag runt på området. Vandrar runt bland broar, stigar, strand och stenbelagda gångar. Vandrar runt och lyssnar till ljudet av påfåglarna, vattenfallen och vindens mjuka susande i palmbladen. Minuterna innan solen går ner är det förföriskt vackert, diset som ständigt tycks närvara här tillför en viss mjukhet i bilderna som är svår att uppnå hemma i Sverige och jag knäpper av en bild med jämna mellanrum på min kvällspromenad.

 

Och nu? Nu har vi precis ätit en magisk middag på hotellet och sjungit Van Morris-låtar och haft det supertrevligt i vanlig ordning. Människorna alltså, bästa!

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Vilken fantastisk dag vi hade igår! Kreativ, rolig, effektiv och fantastisk. Att vara här nere och arbeta som projektledare är så otroligt lärorikt och också bekräftande. Att se detta team samarbeta och skapa magiska resultat visar på att allt mitt slit jag gjort veckorna innan faktiskt lönade sig. Och det är jag såväl stolt som glad över.

 

Idag är vi också uppe hiskeligt tidigt. Det gäller att ha fått allting klart innan solen går upp för att fånga de första disiga strålarna och vi dricker kaffe i finporslin medan det huserar ett kreativt kaos i sviten av brudklänningar, hårspray och tingeltangel. Idag ska vi fotografera på stranden och jag är superpepp!

 
 

Så,

 

dags att ordna med det sista, ta av sig skorna, inta den vita stranden och möta morgonljuset.

 
 

 
 

 
 

 
 

Klockan är 14.41 i Dubai och vi har kommit ungefär halvvägs med dagens jobb. Timmarna under fotograferingen är strikt schemalagda och vi håller ett hejdundrande tempo tillsammans. Resultatet? Magiskt. Under lunchtimmen äter vi sedan fantastiskt god mat och svalkar oss snabbt i någon utav poolerna.

 

Nu? Nu är det dags att köra igång dagens andra tema och försöka hitta en påfågel som är stilla nog för att vara med på bilderna.

 
 

Hoppas ni där hemma också har det bra ♥

 
 

 
 

 
 

 
 

Idag är vi uppe tidigare än tuppen och vi håller just nu på att förbereda modellerna inför dagens första plåtning. Inväntar lite soluppgång och kaffe och sedan ska vi skapa magi tillsammans.