Efter en 90 minuters fantastisk promenad i ljummen kvällssol genom en grönskande stad tillsammans med mina favoriter orkade jag inte ta mig till affären och köpa jordgubbar. Lösningen? En snabbvariant på äppelpaj med ingredienser jag hade hemma.

 

Snabbpaj på äpplen (1 port)

1 äpple (+malen kanel och kardemumma)

1 dl havregryn

1 msk riven kokos

1 nypa havssalt

1 tsk honung

smör

 

Börja med att klyfta äpplena. Stek sedan dessa mjuka i smör tillsammans med kanel och kardemumma. När äpplena mjuknat tar du upp dem och lägger i en skål/på en tallrik. Rosta sedan havregryn och kokos i stekpannan tillsammans med lite smör och en nypa havssalt. När detta fått lite färg rör du i honungen. Servera sedan äpplena med havreblandningen och lättvispad grädde/glass/vaniljsås.

 
 

 

 
 

Så nu ska jag njuta äppelpaj, balkong och tidningar.

Hoppas du har en riktigt härlig kväll!

 
 

Keramikfat – Loppisfynd

Vit skål – Granit

Doftljus – Casalo Candles

 
 

 
 

 
 

 
 

Idag har jag fredagsfeeling. På en onsdag liksom och det är bland det bästa med just röda dagar, att man får en anledning till att få två stycken fredagar på en vecka.

 

Och ute skiner solen och jag har en alldeles obokad kväll framför mig efter att dagens kontorsjobb är avslutat. Så jag planerar att fylla kvällen med långpromenad i kvällssol, jordgubbar med grädde på balkongen, högar med olästa tidningar och tatueringstankar. Jag har liksom aldrig funderat på en tatuering tidigare, just för att jag får sådan otrolig beslutsångest av sådana ting och tror aldrig jag ska kunna bestämma mig för något som är så permanent. För evigt liksom. Men nu, nu har jag snöat in mig på den grekiska symbolen för livets gång. Inpräntat på vänster handled. Och jag går därför med en målad faketatuering i bläck på armen bara för att vänja mig vid det. Och jag tycker faktiskt att det är fint, riktigt fint.

 
 

Har någon av er någon tatuering? Vad föreställer den i så fall och har ni någon gång ångrat ert beslut?

 
 

 
 

 
 

 
 

Igår efter jobbet var det måndagsmiddag kombinerat födelsedagsmiddag (grattis världens bästa Emil på födelsedagen!) med mina favoriter och vi åt sommarmat och gino ute på en solvarm balkong och förundrades över ljuset och smidde planer till sommaren. Ikväll? Ikväll är jag ensam. Vandrar runt i lägenheten och plockar och fixat och blickar då och då ut över röran på balkongen som innehåller material som får magen att bli alldeles fjärilsfladdrig och hissnande på samma gång. Ena sidan innehåller röran som får magen att dansa polka och jitterbugg samtidigt och den andra halvan innehåller lugnet själv i form av beachhouselakan och tindrande ljusslingor. Kombinationen, det är den bästa.

 
 

 

 
 

Idag bytte de förresten dörrar till lägenheten. De vi hade innan var lika tjocka som kartong ungefär och allt, jag menar verkligen allt hördes genom dörrarna. Men nu, ungefär 6 månader efter beslutet om byte togs var det alltså dags att få dem omplacerade. Och jag visste ju att hantverkarna skulle komma någon dag denna vecka. Men jag visste inte när och hade därför gett tillstånd för dem att använda huvudnyckel.

 

Så,

 

i morse när jag satt (iförd endast trosor) i soffan och slevade i mig havregrynsgröt och såg på nyhetsmorgon plingade det på dörren. Jag fattade noll och var väl inte direkt snabb på att gå och kika vem det var. Då hörde jag hur det började rasslas med nycklar utanför och någon satte nyckel i låste. Ha ha DÅ blev det minsann fart på mig. Jag haffade närmsta filt och vrålade jag är hemma, jag är hemma och lagom till hantverkarna fick upp dörren hade jag skyndat in i badrummet och lyckats vira filten runt mig.

 
 

 
 
Men nu är alltså de gamla kartongliknande dörrarna utbytta mot nya säkerhetsdörrar som får min lilla etta att verka som ett Franz Jäger kassaskåp i människomodell och ja, då gjorde det inte så mycket att det blev en något hektiskt morgon.
 
 

 
 

 
 

 

 
 

Okej det är tisdag idag. Jo, det är det. Men jag vet inte. Jag känner mig lite spretig denna vecka, osammanhängande och med känslan av att jag hela tiden glömmer något. Men jag kollar kalendern både en och två och tre gånger och ser att den är tom, fast ändå har jag känslan av att jag har något inbokat som jag totalt glömt av. Fast jag tror inte jag har något. Eller?
 
 

 

 
 
Ha ha ni hör ju. Tror bara det är hjärnan som spelar mig ett spratt därför att jag har så mycket roliga saker som väntar. Saker som hänger i luften och liksom inte har fått landa ännu men som får min mage att dansa polka och jitterbugg samtidigt. Och med magen som kör en en-mans-show  kan det vara lite svårt för hjärnan att fokusera. Men listor, listor är bra. Så jag ska ägna dagens första 15-minuters rast åt att svepa två koppar kaffe och fylla en hel A4 med små bokstäver i prydliga rader.

 
 

Ja,

 

så gör vi.

 
 

Puss och vi hörs senare.