Idag vaknade jag av solen som strilade in genom persiennerna och en doft av skolavslutning som fyllde rummet. Tidigare i veckan plockade jag nämligen in ett fång syrenkvistar som nu står i full blom i en vas på vardagsrumsbordet och sprider en doft som får mig att le det första jag gör på morgonen.

 

Det är få blommor som är så starkt förknippade med något hos mig som just syrener. De doftar skolavslutning. Morgondagg och tidig sol och bara ben, vita klänningar och med en känsla i magen som säger sommarlov!!. När jag gick i grundskolan hade mamma nämligen som tradition att tidigt på skolavslutningsdagen placera mig och min syster och Sarah framför trädgårdens enorma syrenbuske och fotografera oss. Och varje år stod vi där, fotades och på så sätt förevigade minnet av skolavslutning och känslan som sa sommarlov!.

 
 

Jag saknar den känslan. Saknar den och får nästan en klump i bröstet av att veta att den kanske aldrig kommer återupplevas. Visst har vi ledigt även som vuxna och ordet sommarlov har ersatts med semester. Men det blir liksom aldrig samma sak. Här har vi kanske 4 veckor (eller 2-3 i mitt fall då jag får fullständig panikångest av att veta att jag tar ut alla veckor på en gång och sedan måste vänta 1 år till nästa semester). Men ja, semester är inte samma sak som sommarlov. Inga 10 veckor att springa barfota i gräset på, att cykla till kiosken att köpa glass eller att det som tynger en mest är att sakna sin bästa kompis när man åker på husvagnssemester i en vecka.

 

Ja,

 

jag tror det är enkelheten med just sommarlov som jag saknar. Det bekymmersfria livet får mig att nästan vilja omskola mig till lärare på en gång bara för att få stå i en kyrka, med vit klänning och en bukett syrener i famnen och sjunga Den blomstertid nu kommer  medan magen är alldeles fullt av pirrande fjärilar.

 
 

 
 

 
 

 
 

Onsdag och jag har liksom lovat mig själv att inte prata mer väder nu på ett tag, för väder tycks vara det enda vi svenskar aldrig tröttnar på att prata om och vi kan hålla på i timtals, flera dagar i sträck. Men nu får det liksom vara nog. I alla fall fram tills helgen (då SMHI utlovar sol och jag återigen kommer bli alldeles nipprig av väderkärlek).

 

Men fram till helgen så har jag veckan full. Som ikväll då det väntar styrelsemöte med pensionärerna i min bostadsförening och vi ska dricka kaffe och prata i flera timmar om byte av ytterdörrar och vilken sorts rosor som ska planteras. Och så gör jag en liten note to self  om att komma ihåg att svänga förbi både Biblioteket och Systembolaget på vägen hem från jobbet för att plocka upp sådant som jag beställt.

 

Ja, onsdag.

 

2 dagar kvar till helg, ledighet och vädersnack men med en almanacka ganska fullbokad som gör att 2 dagar går rysligt fort.

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Det är allt konstigt väder vi har nu i maj. Under cykelturen på väg hem från jobbet hängde regnet i luften, men när jag sedan var ute och joggade sprack det upp och blev helt plötsligt klarblå himmel, för att 30 minuter och en paketuthämtning senare återigen vara helt igenmulet. Men ja, en löprunda blev det och jag måste nog köpa nya skor (alternativt bli ordentligt bättre på uppvärmning och stretch) för fytusan vad ont jag får i skenbenen så fort jag tar ett löpsteg. Det är liksom varken konditionen eller lårmusklerna som sviker mig utan smärtan i tibialis anterior (ja, kunskaperna från anatomi-kursen sitter fortfarande i) och det retar mig att jag inte klarar springa längre än några hundra meter i taget innan jag måste stanna och massera lätt.

 

Hur som helst. Efter löpningen väntade som sagt mer egentid i form av kakor, kaffe, tidningar och mjuka plädar. Och om inte det hjälper mot smärtande skenben så vet jag inte vad.

 
 

 

 

 
 

Och ja, sen blev jag rusig av både socker och koffein och spelade R. Kellys – Storm is over pinsamt många gånger och stod på balkongen och sjöng och dansade i sann gospelanda.

 

Ja,

 

grannarna lär ju undra ibland, alltså.

 
 

Men häpp. Nu ska jag slå mig ner i soffan och se ett avsnitt Breaking Bad innan jag somnar. Sista säsongen alltså, det måste ändå vara den bästa!

 
 

Porslin – Bruka Design