
Träning, alltså.
Jag skulle utan problem kunna skriva ett inlägg så långt att det tog er femtiotvå minuter att läsa igenom allt. Så mycket åsikter, kunskap, passion och kärlek har jag inför detta ämne. Men samtidigt som jag vet vad jag anser vet jag att det finns ungefär lika många råd och rön om träning som det finns människor på jorden. Så det jag säger är ingen sanning, det är helt enkelt bara jag som uttrycker mig i ord och känslor och försöker förklara en utav mina livs passioner.

Första frågan: Har jag alltid varit tränad och haft intresset för detta? Nej. Som yngre så var jag faktiskt överviktig. Jag kommer från en familj/släkt där ”tjock benstomme” och ”klart vi ska njuta av det goda i livet” varit två självklarheter lika viktiga som luften vi andas och vattnet vi dricker. Och jo, jag var överviktig. Vägde i 10-års åldern lika mycket som jag gör idag. Men bekymrade det mig då? Inte alls. Att jag bar omkring på några extra kilo som liten gjorde mig ingenting utan jag hade världens finaste barndom och tänkte aldrig en tanke på min vikt.
Men vill jag återgå till trivselkilona? Nej. Två faktorer i mitt liv blev vändpunkten. För det första så började jag idrotta mer än tidigare (spelade både fotboll och simmade), för det andra så kom jag in i puberteten vilket gjorde att jag växte på längden och på så sätt fördelade mina trivselkilon något mer jämnt över kroppen. Och jag har genom tiden utövat en rad olika sporter, men det var inte förrän för ca 5 år sedan som jag upptäckte mitt kall. Styrketräningen. Att kunna träna vad man vill, hur man vill och framför allt när man vill var en stor frihet till mig. Och jag ÄLSKAR de fria vikterna i gymmet, att stå i en spegelklädd sal där testosteronet vibrerar i luften och vikterna ligger uppradade som ett smörgåsbord framför mig. ÄLSKAR.

För snart tre år sedan tog jag min examen som Hälsocoach. Och jag har utöver denna 2-åriga utbildning även utbildat mig till massör och träningsinstruktör i Kettlebell och TRX. Så jag vill påstå att jag kan en del om det där med träning och hälsa. Och jag har också mött ofantligt många människor på min väg, vars förutsättningar alltid ser olika ut. Så jag talar inte för dem, jag talar för mig.
För mig är träningen något jag inte kan vara utan. Och jag tränar inte för att delta i nästa Fitness-tävling eller för att bli världsmästare i tyngdlyftning eller för att jag känner att jag måste träna. Nej, jag tränar för att jag vill. För att jag mår bra såväl fysiskt som psykiskt av det. För att min kropp inte är gjord för stillasittande eller liggande, utan för rörelse. Jag vill bygga en stark kropp, en kropp som håller mig frisk och sund, pigg och glad och det är där träningen kommer in och fyller mig med endorfiner och livsglädje till den bredd att jag ibland inte finner ord.

Jag får ofta frågan ”Vad är den bästa träningsformen?” eller ”Ge mig tips på en bra övning som får bort kilona kring magen”. Och visst, jag kan sitta och rabbla övning efter övning, träningsform efter träningsform. Men det spelar ingen roll. För är du inte motiverad innerst inne kommer inget av detta hjälpa dig på vägen till ett friskare liv. Du måste hitta något du gillar. Något som aldrig känns som ett måste utan något du gör för att känna passion. Och det kan vara styrketräning, det kan vara fotboll, det kan vara söndagspromenader med hunden eller kick-boxning. Det kan också vara orientering, golf eller varför inte längdskidåkning. När jag får frågan om vilken som är den bästa träningen brukar jag alltid svara ”den som blir av”. Och den som blir av är den du gillar, den du gör utan minsta psykiskt motstånd.
När man sedan hittat sin passion. Ja det är då vi kan komma med tips kring övningar. Vilka som stärker bålen, vilka som ger explosiva benmuskler så vi klarar av stafettlöpning eller vilken övning som bäst stärker upp axlarna inför en badmintonmatch.

Avslutningsvis vet jag att några av er är nyfikna på hur jag tränar. I sammanhanget spelar det egentligen ingen större roll. För våra förutsättningar till träning ser alltid olika ut. Men, jag kommer ändå dra det lite kort.
Jag tränar främst styrketräning. Mamma skämtar ofta med mig och min syster och tycker att vi är lite väl ”manliga” i våra åsikter kring muskler. Men herregud, när ådrorna börjar synas på underarmarna och kring axlarna efter ett hårt träningspass, ja då vill jag bara slänga av mig alla kläder, spänna mig lite extra framför spegeln och slå med båda knytnävarna på bröstet. Jo, muskler. Otroligt fascinerande. Att dessutom se musklerna växa och känna dem bli starkare för tiden som går, ja DET är beroendeframkallande om något.
Hur som helst, förutom styrketräning instruerar jag även två stycken passa på gymmet (Kettlebells och TRX). Under dessa pass jobbar vi i högt tempo och jag får upp pulsen ordentligt och tränar också hjärtat. Väldigt smidigt tycker jag, då varken löpning, cykling eller annan ren konditionsträning aldrig varit min grej. Sammanlagt blir det kanske 2-4 träningspass i veckan som jag varvar med promenader ute i friska luften.

Ja, långt inlägg. Lite osammanhängande också, kanske. Men jag hoppas ni fått en liten inblick i hur jag tänker kring det här med träning och har ni frågor kring detta får nu mer än gärna skriva en kommentar. Och kosten? Ja det förtjänar ett eget inlägg.
