Det blir lite ljusare för var dag som går. Märker ni det också? Numera ljusnar det utanför kontorsfönstret redan strax efter klockan 9 och är dagen molnfri kan man njuta av ljuset från himlen fler minuter längre än för bara någon vecka sedan. Och det är så förbaskat skönt. Att gå mot ljusare tider.

 

För hur mycket jag än älskar julen med raggsockar, tända ljus, ångande glögg i glasen och det där mjuka ljuset inomhus så längtar jag efter våren. Och i helgen planerar jag packa ner mitt lilla julpynt, husera om bland prydnadssakerna i bokhyllan och köpa färska snittblommor till vasen i vardagsrummet. Ut med det gamla och in med det nya och jag är fasligt sugen på tio nyanser av trä, lindblomsgrönt och vitt.

 

 

 

 

 

 

 

Foton tagna av min syster.

 

Men först har jag några timmar kvar på kontoret innan jag får stämpla ut för helg. Jag är inte riktigt redo för jobb 5 dagar i veckan än och är innerligt tacksam över dessa kortveckor som julen ändå för med sig.

 
 

 
 

 
 

 

Jo, det var ju inte det lättaste att kliva upp ur sängen imorse, alltså. 

 

Inte när klockan ringde okristligt tidigt och himlen var becksvart utanför fönstren och den frukostbuffé jag njutit av de senaste dagarna istället ersattes av havregrynsgröt och ett lite för hårdkokt ägg.

Men det är varken avsaknaden av croissanter eller sovmorgonar som är mest uppenbart, utan tomheten. Känslan av att något fattas mig.

 

Känner ni det också? För mig blir det alltid så väldigt tydligt efter dagar av planerande, tillsammanstid och att alltid ha något på gång. Hela december har mer eller mindre varit en månad av se-fram-emot-tid och fixande och donande. Och plötsligt är allt det där man sett fram emot redan avklarat. Som om någon knäppt med fingrarna och askungensagan förlorat sitt skimmer.

 

Men jag vet att känslan av tomhet snart kommer försvinna. Dagarna ersätts med nya hittepå och människorna jag älskar finns ju fortfarande kvar på behagligt avstånd eller bara ett telefonsamtal bort. Så det är bara en liten uppförsbacke nu, sen blir det bättre. Och det är ju faktiskt bara 2 dagar kvar till långhelg och mer tid för sådant som gör själen lycklig.

 
 

 
 

 
 

 

Så var det avklarat. Ett nyår i Helsingborg och jag kunde tamigtusan inte haft det bättre.

 

Efter en dags strosande i en solig stad började vi nyårsfirandet med ett minst sagt svettigt pass på hotellets gym. Och medan musklerna sattes på prov blev glasrutorna immiga av värmen och vi kickstartade sista-dagen-på-året med endorfinrus och sedan öl i bastun.

 

 

 

 

Och sen?

 

Sen var det dags för det jag längtat efter i veckor. Fixandet. Det där som bara två tjejer kan få till i ett hotellrum. Där klänningar dras över axlarna och tingeltangel fästs i öronen medan rummet ständigt huserar ett moln av parfym och en sötaktig doft av det där hårsprayet med jordgubbsdoft jag fick för någon vecka sedan. Att stå med axlarna mot varandra för att få plats framför toalettspegeln medan läppar målas röda och naglarna får ett lager av skimmer. Ja, en kväll för att bringa fram det bästa hos varandra. Sedan kom de andra i sällskapet in till oss.

 

 

Och sällskapet sen. Inte vilket som helst, utan det allra bästa tänkbara. Och vi alla fem satt i sängen och spelade spel, åt små kuber av ost smaksatt med champagne och drack rödvin medan slipsar knöts, kamerablixtar avfyrades och vi berömde varandra för hur stiliga vi var.

 

Elegans, bland det vackraste som finns.

 

Men trots endorfinrus, champagneost, slipsknutande och jordgubbsdoftande hårspray så hade kvällen bara börjat.

 

 

 

 

Så vi gick ner, ner för stentrappor klädda i midnattsblå matta till restaurangen, myller och ett sorl från uppklädda människor. Och sedan började det. En makalös 4-rätters meny, godaste vinet jag smakat och skratt så att magen vek sig och jag var tvungen att lägga handen på axeln närmast mig för att inte vika mig helt. Bättre människor än dessa går inte att få. Och när maten fick en att tappa andan och sällskapet till och med var bättre, ja då förstår ni nivån på kvällen.

 

 

 

 

 

Med mätta magar sedan tog vi oss an dansgolvet, minsann. Och jag har aldrig haft så kul. Där, mitt i restaurangen fanns en inhyrd DJ och det fanns inte på kartan att sitta stilla på stolen. Snittåldern? Ja, ca 50. Men att åldern bara är en siffra, ja det blev fullständigt klart för mig årets sista dag och människor till höger och vänster tog sina cocktailklänningar och kavajer och svängde ut på dansgolvet som om det inte fanns någon morgondag.

 

 

 

 

Och vi glömde nästan av tiden. Så fnittriga av berusning både på alkohol och lycka sprang vi upp till rummet, fick med oss skumpa och cigarrer för att sedan gå ut och mötas av ett fyrverkeri av sällan skådat slag.

 

Så vi skålade.

 

Firade att 2013 varit ett riktigt bra år och gjorde oss redo för ett nytt.

 

Dansade sedan till långt inpå natten tills vi såg ut som 5 ursketna äpplen och bestämde oss för att krypa till sängs, som befann sig bara några trappor upp. Att fira nyår på hotell, alltså. Bästa som finns.

 
 

Så tack, tack alla inblandade för ett kick-ass avslut på 2013 och en grym början på 2014.

 
 

Klänning – Nelly