Vilket nyårsfirande vi hade, alltså!
Med tingeltangel, champagne, gapskratt, fyrverkerier och dans tills fötterna domnade av smärta. Jag ska berätta allt för er och gå igenom de drygt etthundra bilderna som togs. Men först, först väntar 3 timmar på buss tillsammans med Emilie innan vi landar på hemmaplan. Men ett nyår i Helsingborg alltså, bästa tänkbara avslutet på 2013 och skönaste starten på det nya året.
Hotellfrukost, alltså.
Det hamnar, utan betänketid, lätt på min topp-5-saker-jag-gillar-med-livet-lista. Jag menar, att efter en natt med fluffiga vita täcken och törnrosasömn komma ner till dukade långbord får i alla fall min mage att dansa jitterbugg och polka, samtidigt. På ett bra sätt alltså, även om jag alltid lyckas äta för mycket så de där dansarna i magen tillslut ramlar över varandra på hög och bara ligger och suckar tungt.
Men när det finns färskt bröd, pannkakor, nypressad apelsinjuice och pålägg och färsk frukt i långa rader, ja då kan jag liksom inte hejda mig. Inte någon i vårt sällskap rättare sagt. Så nu ligger vi samlade i vår hotellsäng och pustar och gör oss redo. Redo för en dag med solsken och champagne och röda läppar. Årets sista dag alltså och kanske en av de bästa.
Och så var vi framme.
Efter dryga 3 timmar i buss tillsammans med min favorittjej anlände vi i ett blåsigt men soligt Helsingborg. Och vi checkade in på hotellet, slängde oss på sängarna och sträckte på benen efter bussresan. Sedan tog vi oss ut, vandrade kullerstensgator och spanade mellandagsrea i en upplyst stad. Sedan anlände resten av sällskapet. Och vi drack kaffe tills vi blev koffeinrusiga och munnarna pladdrade oavbrutet för att ta ikapp allt det senaste. Bästa sällskapet har jag, även fast det blev lite sista-minuten-ändringar så är jag helt övertygad om att detta kommer bli det bästa nyåret. För vad mer kan man begära. Jag har ju de bästa tänkbara människorna med mig, bor på ett hotell med fluffiga täcken och kristallkrona i taket och framför oss väntar ett nyårsfirande med dessertbuffé och röda mattan.
Ja, ni hör ju.
Men det är imorgon. Nu ska jag slänga mig i duschen innan vi ger oss ut igen på kullerstensgatorna för årets sista äta-ute-middag.
Måndag, och almanackan visar på vecka 1, fastän vi har två dagar kvar på året. Två dagar, det är inte klokt. Och imorgon är det en dag som man får lov att klä upp sig lite alldeles extra på. Jag tycker vi skapar för få sådana dagar på året. Jag menar, vore livet inte lite roligare om man åtminstone en gång i månaden svirade om till cocktailklänning eller galablåsa och drog på sig de högsta klackar man hittade för att sedan bara kunna stappla fram resten av kvällen. Lägg till ett moln av parfym som lämnar kvar en söt doft efter man skridit förbi och tingeltangel. Ja, i mängder. Sådant som gör att det klirrar om ringarna när man greppar vinglaset, eller något sm rasslande hänger i öronen och gör sig påmint varje gång man vänder på huvudet för att snegla på personen bredvid.
Ja, tingeltangel, spets och paljetter. Imorgon är dagen då vi, oavsett vad vi har för oss, har en anledning att glänsa lite extra.
Ibland undrar man vart tiden tagit vägen. Idag har varit lite av en sådan dag. Hade planerat att sticka ut och fota en sväng, jag ville få med min nya älsklingsjacka på bild samt försöka göra en rättvis beskrivning av min tänka nyårsoutfit. Men dagarna är korta såhär års, bara några timmar mellan tio och två får vi dagsljus och fotovänligt väder. Sedan kommer mörkret och jag är väl inte riktigt kompis med att fota i dåligt ljus ska jag erkänna. Ibland går det, men att just fota kläder eller personer, ja det gör jag helst i dagsljus.
Men,
snart vankas det mer lediga dagar så jag tänker att jag får ta mig ut och fota då, istället. Och medan vi väntar på det sätter jag på kaffebryggaren och låter doften av mörkrostat fylla lägenheten medan jag funderar på om jag ska ägna kvällen åt att skämma bort mig själv med väldoftande krämer och blanka nagellack eller om jag borde ta mig ner till gymmet. Hur som helst så hoppas att du har en fin söndagskväll!
