Självplock av jätteblåbär.

Igår åkte vi tidigt på morgonen till BLÅBÄRSGÅRDEN. Strax utanför Tidaholm ligger denna gård som drivs av en jämnårig till mig och syrran och hans familj. De? De har specialiserat sig på självplock och inte vilket självplock som helst utan amerikanske jätteblåbär. Och gården har verkligen blivit en succé de senaste åren för i år ringlade kön av bilar lång innan stället öppnade. Men det fanns gott om bär så här behövde man inte vara rädd för att gå tomhänt hem. Vi började med att väga våra medhavda bunkar och sedan fick vi besked om att placera oss vart vi ville och börja plocka.

Och ja, då tog det inte lång stund förrän jag satt där, djupt in i buskarna och plockade. Jag kan bli som besatt av självplock, förstår ni. Jag tycker det är så himla synd att det som naturen har att erbjuda bara ska gå till spillo, förmultnas utan att någon tar till vara på det (naturligt förekommande eller som här: uppdrivet). Så därför kan jag bli smått hysterisk vid självplock när jag vill få med mig ALLT hem. Det går ju förstås inte, för då hade jag fått bosätta mig i skogen eller på odlingarna och spendera varje vaken timme åt att plocka bär. Men jag gör mitt bästa för att få med så mycket som möjligt hem. Sedan lägger jag det i frysen och njuter av svenska bär långt in på hösten. Mycket, mycket bra.

De blåbär vi plockade? Ja, de avnjuts bäst färska så därför ser jag fram emot lyxfrukost med färska blåbär hela den kommande veckan. Och så ska vi även försöka torka några inför kommande vandringturer.