Fredag, lördag, söndag och måndag börjar lida mot sitt slut och utanför ligger mörkret som ett tungt täcke över staden och det enda som hörs är vindens susande och regndropparna som försiktigt smattrar mot fönsterrutorna. Det känns, om jag ska vara ärlig, ganska avlägset att jobba imorgon. Det är väl en utav mina bättre egenskaper, att jag har så lätt för att koppla av. 3 lediga dagar men det känns som 3 veckor. Jag kommer knappt ihåg hur kollegorna ser ut eller vad jag ska fylla timmarna på kontoret med, egentligen. Fast det kommer väl dyka upp imorgon så fort jag infinner mig, det brukar vara så. Men startsträckan, ja den kommer vara lite längre än vanligt men jag är ändå tacksam över hur lätt jag anpassar mig till ledighet och avkoppling utan stress.
Och nu? Nu ska jag kila ut till mörkret en sväng, långledighetens sista timmar ska jag nämligen spendera på måndagsmiddag tillsammans med mina favoriter, och jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta helgen på.
