Alltså, jag vet inte vad som har hänt. Men ända sedan jag kom hem från resan är jag fasligt morgonpigg. Om det beror på ljuset, att jag tankat kraft från semestern eller om jag bara är så otroligt taggad på livet vet jag inte. Men när man vaknar självmant klockan 06.08 på en lördag morgon, tittar ut genom fönstret och ser en himmel som gör sig redo för soluppgång? Ja, då struntar jag i orsaken till att jag är så morgonpigg och känner bara en sådan jäkla lycka.
Så,
eftersom dagen började tidigt välkomnade jag även den på allra bästa sätt. Först genom 50 minuters promenad i soldis och sedan med fattiga riddare till frukost. Alltså jag dör så gott. Har inte ätit det på säker 15 år och jösses vilket misstag det är. Fattiga riddare bör man äta minst en gång i månaden.
Och förutom solsken och fattiga riddare fick jag dessutom besök av mitt ex som återlämnade två köksstolar till mig och stannade på en kopp kaffe. Och jag fick höra det senaste inom polisutbildningen, dela med mig av Afrika-euforin och fick känna längtan efter en ny stad. För ja, hur läskigt det ibland är att flytta så är spänningen med en ny stad, en ny plats svår att slå.
Hur som helst. Att ha hunnit med ovanstående innan klockan slagit 10 en lördag förmiddag gör mig alldeles varm i hjärtat. Och nu? nu ska jag göra en solvarm balkong sällskap och slutföra bänk-projektet jag påbörjade i höstas.
åh fattiga riddare! i looooove! kanske något att dyka ner i redan till helgen?
kram på dig!