Igår hängde jag med pappa. Det händer inte så ofta, att det liksom bara är jag och honom. Inte för att jag har något emot när vi träffas flera, men ibland är det skönt att få lite egentid med en person man saknat och inte träffat på länge.
Så,
vi tog våra bilar från var sitt håll och möttes på halva vägen. Och solen strålade och asfalten var torr under fötterna när jag svängde runt hörnet och fick syn på pappa, som stod med ryggen lutad mot husväggen och näsan vänd mot solen. Och efter kramar och vad-har-hänt-sen-senast intog vi söndagsbrunch. Det måste väl ändå hamna på topp tio här i livet. Söndagsbrunch. Tycker ni inte? Att njuta av dagens första måltid tillsammans med någon/några man tycker om och att få möjligheten att sitta ner länge och bara hämta tallrik efter tallrik av sådant man gillar. Jo, jag tycker nog det. Söndagsbrunch, på en stadig plats inom 1-10 här i livet.
Och när vi nästan fick knäppa upp översta knappen på byxorna tyckte vi att det var en bra idé att röra oss vidare. Så vi åkte på auktion. Denna gången hittade jag inget som fick mitt hjärta att slå lite extra, men att bara sitta i en auktionshall tillsammans med andra människor och se vackra saker lyftas upp och känna vibrationerna i luften innan klubban slår i bordet, ja det är nästan lika bra som att fynda, det också.
Pappa fick givetvis med sig lite fint hem och när vi sedan skildes åt var jag sådär lycklig som bara en dag tillsammans med någon älskad och solsken kan föra med sig.
Ja, det var gårdagen det. Nu? Nu har vi måndag och ny vecka. Dags att ta dagens första kopp kaffe och sätta igång med måndagens att-göra-lista.
