I söndags när jag körde Skaraborgs slätter hem mot västkusten var ljuset helt magiskt. Bästa ljuset, vet ni när det inträffar? Jo antingen precis före eller precis efter ett rejält åskoväder. Då solen fortfarande lyser men himlen är oroväckande mörk. Det är ungefär som om hela landskapet har fått två eller tre filter med kontrast över sig och det är häpnadsväckande vackert.
I söndags var det visserligen ingen åska, men likt förbaskat otroligt vackert ute. Fälten var dammigt gula och himlen blå och lite länge bort sken solen och fåglarna kvittrade och jag kunde liksom inte undgå att sladda in bilen på närmsta P-ficka och langa fram kameran. Zanzibars stränder, solnedgång i Rom, Kroatiens vatten och Tanzanias savanner i alla ära. Men Sverige är bra vackert, det också.
Och nu? Nu är det dags att trampa hem från jobbet och ha en kväll innehållandes trevligt sällskap och nygräddade våfflor framför mig. Tisdag, alltså. Fint det.
