Efter plugget.

Idag hade jag bestämt mig. Det var pluggtisdag som gällde. Jag hade en uppgift kvar, en endaste ur en hel kurs och en uppgift som jag bara skjutit framför mig längre och längre (hey, nu på våren är det ju så mycket mer lockande att vara ute än att sitta inne framför datorn och plugga, right?) så den här uppgiften har hängt över mig i flera veckor och tyngt mitt samvete. Jag kan liksom inte lämna något halvgjort, framför allt inte en kurs som jag slitit med och som jag hemskt gärna vill få godkänt och meritpoäng på så jag var bara tvungen att få tummen ur. Och när jag planerade veckan i söndags satte jag tisdag eftermiddag/kväll som pluggdag.

Och ja,

jag kan ju erkänna att det inte kändes särskilt lockande att sitta inne och plugga när jag cyklade hem från jobbet och luften stod stilla och solen strålade från en klarblå himmel och termometern visade 27 grader. Det var inte lockande alls.

Men eftersom min längtan att få kunna säga färdig! var större än min längtan efter ett saltdränkt dopp i havet så gjorde jag bästa möjliga av situationen. Jag bryggde en hel kanna kaffe, flyttade ut datorn till balkongen, bytte om till bikini och öppnade fönsterna på vid gavel. Sedan hävde jag i mig kaffe och åt frenetiskt av de chokladdoppade tranbären jag fått av min syster medan fingrarna for över tangentbordet och huvudet mindes alla lektioner och anekdoter från böckerna. Och jag fyllde på inspirationen med typ världens tyngsta fotobok och bläddrade i arkivet av mina egna bilder.

Och efter några timmar kunde jag äntligen skicka på ”sänd” och utropa ett färdig! och klappa mig själv på axeln och känna mig duktigare än på länge.

Men nu? Ja, nu känner jag mig som ett utsketet äpple samtidigt som jag är alldeles stissig av koffeinet från alla koppar kaffe. Att jobba heltid och samtidigt ha pluggtisdag tar på krafterna, minsann.

Bikini – Stadium