Att ha varit i Ljungskile.

Idag var det ju dags för roadtrip. Eller ja, om man nu kan kalla 15 minuters bilåkande för roadtrip(?) Vi var i alla fall tre personer som upptäckte tre nya smultronställen och då, ja då kallas det i mina öron roadtrip – oavsett hur långt (eller kort) man åker.

Vart vi åkte? Till Ljungskile. Det lilla samhället som bara ligger 15 minuter bort men stället som jag aldrig besökt på riktigt. Men så hade jag tidigare i veckan spanat in två smultronställen på Instagram och sedan skickat sms till Emil o Emilie med texten ”borde vi inte åka hit på lördag?” och jo, det var vi alla rörande överens om att vi skulle. Och idag råkade det dessutom vara Ljungskiledagen och det var ett himlans liv och jippo i det lilla centrum som samhället har, överallt var det barnfamiljer och pensionärer och ungdomar som trängdes bland knallar och stånd och livemusik. Älskar sådant. När människor faktiskt tar sig ut och uppskattar det som görs.

Så vi vandrade omkring i solen och besökte de två smultronställena som vi alla tre blev störtföälskade i och lovade att besöka igen (berättar mer om dessa inom kort). Och efter iskaffe och nybakta bullar på en bakgård frågade vi efter bästa badstället och fick tipset om att åka fyra minuter bort.

Sagt och gjort,

vi tog bilen till ett ställe som hade både sandstrand och gräsmatta och klippor mjukt slipade av saltvatten och hårda vindar. Och där lade vi ut handdukarna och tog på oss badkläderna och spenderade de kommande timmarna med soldyrkande och badande och lät pulsen sjunka till viloläge. Som jag längtat efter det. Som ni vet har jag en ganska stressig period just nu och att få åka hit ut och bara lyssna på vågorna och vinden tillsammans med mina två favoritpersoner var som balsam för själen, minsann.

Och när vi sedan kände oss nöjda (och jag bränt upp framsidan av mina lår) tog vi bilen hem igen. Nöjda med en dag som andades sommar! ända ut i fingerspetsarna. Juni, juli, augusti alltså. Bästa tiden.