Att vara (nästan) redo för höst.

När jag var liten avskydde jag årstiderna. Eller ja, inte alla. Men jag avskydde perioden september-maj och ville helst ha juni, juli, augusti året runt. Men ja, vi kan väl säga att jag vuxit upp för nu älskar jag årstiderna och tycker att just skiftningarna mellan månaderna är bland den största tjusningen med att bo i Sverige.

Jag älskar vintern. Älskar att pynta hemmet i fårskinn och baka pepparkakor och gå promenader i gnistrande snö medan jag virar halsduken lite tätare runt halsen för att hindra kyliga vindar att leta sig in. Jag älskar också våren. Jag menar, under dessa månader känns det som om man vaknar upp ur ide. Vaknar upp och undrar vad tusan man gjorde under de mörka vintermånaderna och förundras lika mycket varje gång över ljuset, grönskan och de första värmande solstrålarna.

Och så har vi ju sommaren. Att bada i oändligt ljus och ta morgonpromenader till fågelkvitter och att få dagar som tycks evighetslånga och bara låta livet vara enkelt. Bada, äta glass, åka på roadtrip och dricka löjliga mängder rosé. Men jag älskar också hösten. En tid för nystart och jordnära färger och äppelpajsdoftande te i soffan framför en bra serie.

Och ja,

jag känner mig faktiskt klar med sommaren och redo för höst. Det är bara två saker som jag inte är villig att släppa riktigt än. Ljuset. Enligt mig skulle det aldrig mörkna före klockan 21.00 på kvällarna. Och så de färska bären – de som gör vilken frukost/fika/mellanmål som helst till en dröm.

Ljuset kan jag tyvärr inte göra så mycket åt. Men bären? Ja de köper jag trots att de inte längre är svenska och trots att priset är lite för högt.