Gröna fingrar(?)

Jag älskar pelargoner. Mårbacka-pelargoner det vill säga – de där skrikigt röda eller rosa kan jag vara utan, men de där ljuvligt puderrosa Mårbacka-pelargonerna alltså, bästa!
 
Och när jag fyllde år förra året fick jag två riktiga praktexemplar av denna ståtliga växt. Och trots mitt brist på engagemang när det kommer till vattning, omsorg och så vidare så överlevde dem hela sommaren. Blommade kanske 10-12 gånger innan säsongen var över. Då? Då ställde jag ut dem i trappuppgången till lägenheten där de fick övervintra. Sen, jaa… låt oss bara säga att jag inte prioriterat dem, riktigt. På 5 månaders tid har de stått ensamma i trappuppgången utan en gnutta vatten eller ny jord. Jag glömmer liksom av mina blommor ibland (läs 99% av tiden).

Men för någon dag sedan fick jag syn på att de, trots min bristande respekt, verkar ha överlevt vintern. Små gröna blad prydde några utav stjälkarna och det fanns hopp om liv. Och då hade jag inte hjärta att strunta i dem. Nej, de fick komma in. De fick ny jord, kallt vatten och så gick jag loss en omgång med saxen för att klippa bort döda grenar och samtidigt passa på att ta lite sticklingar.

Och nu? nu är det bara o vänta. Vänta o vattna och hålla tummarna för att de blir lika fina i år. I så fall blir det blomfest på balkongen och jag, trots mina ickagröna fingrar får ändå känna mig ganska nöjd.