Vinbär till frukost.

I helgen var vi förbi Fredriks föräldrar en sväng på kaffe och för att ta ikapp det senaste tid. Vi avhandlade ämnen som OS, resor, att jobba övertid och självplock av alla dess slag. Fredriks mamma berättade bland annat att det växte massvis av vinbärsbuskar bara ett stenkast bort från deras hus. Och då? Ja, då tog det inte lång stund förrän jag satt där, djupt in i buskarna och plockade. Jag kan bli som besatt av självplock, förstår ni. Jag tycker det är så himla synd att det som naturen har att erbjuda bara ska gå till spillo, förmultnas utan att någon tar till vara på det. Så därför kan jag bli smått hysterisk ute i blåbärsskogen när jag vill få med mig ALLT hem. Det går ju förstås inte, för då hade jag fått bosätta mig i skogen och spendera varje vaken timme åt att plocka de små blå. Men jag gör mitt bästa för att få med så mycket som möjligt hem. Sedan lägger jag det i frysen och njuter av svenska bär långt in på hösten. Mycket, mycket bra.

Idag till exempel blev det vinbär till frukost. Tillsammans med lite naturel yoghurt och lite honung var det riktigt gott. Och ikväll ska jag ge mig ut i blåbärsskogen igen. Ska först svänga förbi stan och se ifall någon butik fått in bärplockare i sortimentet igen (slutsålt i hela stan annars). Det går ju lite fortare att fylla frysen om man har en sådan, det gör det ju.