Att må dåligt alltså. Jag är inte så bra på det. Kanske finns det människor som i smärta och sorg finner kreativitet och skapande. Men för mig? För mig så blir jag helt tom inombords och klarar inte av att prestera mer än det allra nödvändigaste. Gå upp, äta frukost, ta mig igenom arbetsdagen, gå hem, duscha, sova. Det är ungefär så mitt liv ser ut just nu och även om jag är rädd för framtiden och vad den innebär så kan jag ändå se fram emot den dagen då allt vänder.
Dagen då jag inte längre brister ut i gråt varje dag. Dagen då jag inte har ångest som visar sig i form av en klump i magen och tryck över bröstet som på kvällarna gör det svårt att andas. Dagen då jag kan kliva upp på morgonen och faktiskt vara tacksam över en ny dag istället för att känna tomhet och sorg.
Den dagen längtar jag efter. Men för att komma dit behöver även jag anstränga mig lite och inte bara vilja dra täcket över huvudet. Jag ska anstränga mig på ett snällt sätt. Jag ska inte pusha mig till något jag inte klarar av, men jag ska anstränga mig för att göra något. Som att tacka JA till den där kaffestunden med vännen. Som att ta mig bort till gymmet och genomföra 20 minuters lättare träning. Som att dra igång ett bullbak. Som att ta en morgonpromenad när solen skiner och som att komma tillbaka till bloggandet igen. Allt detta är saker som är lyckopiller i mitt liv och som jag nu får anstränga mig för att genomföra, för jag är övertygad om att de hjälper mig på benen igen.
❤❤❤
Det låter klokt. Böcker som varit otroligt hjälpsamma och som jag kan rekomendera är Att leva ett liv,inte vinna ett krig av Anna Kåver samt Lyckofällan av Russ Harris. Den sista är min absoluta livräddare.
Allt kommer bli bra 🙏
Anna, jag läser din blogg varje dag och har alltid tyckt fasligt mycket om dig trots att jag inte ens träffat dig. Du ger mig inspiration, idéer och är en förebild på många plan. Jag har aldrig kommenterat (förutom att fråga om hur storleken var på en klänning du hade en gång och som var galet snygg, minns jag. Jag köpte den själv sedan, kan tilläggas.)
Jag vill egentligen bara säga (fastän jag VET att det låter så fruktansvärt taffligt och larvigt) att det BLIR verkligen bättre. Jag har varit där du är två gånger varav en gång med vad jag tror var mitt livs kärlek. Den där klumpen du berättar om kan jag faktiskt fysisk känna när jag läser dina ord och jag kan förnimma den där kvävande ångesten på samma vis. Men jag tog mig ur det. På något vis. Sakta men säkert. Bit för bit. Det kommer du också att göra. Men tills dess: tillåt dig att sörja ordentligt. Jag tror nämligen att det är viktigt för sorgeproxessen och att kunna gå vidare stark sedan. Och dessutom; kärleken är alltid värd att sörja, det är både den och du värd. Ta hand om dig du starka och modiga kvinna, trycket över bröstet kommer att lätta snart och stegen bli lite lättare att gå. Kram till dig! ❤️
💖💖💖💖💖💖
Följer din blogg varje dag 👍🏻 Du är såå kreativ 👍🏻 Styrkekramar till dig 💕
Du, fina fina Anna, tjejen man inte känner men som känns som en genuint genomhärlig och fantastisk person. Du som delar med dig av dina resor, naturupplevelser och stunder med gott fika. Du kommer att ta dig igenom detta och på ”andra sidan” kommer du att gå starkare och med rak rygg. Det märks att du har en omtänksam trojka av människor som bryr sig runt omkring dig. Det är okej att må dåligt och bryta ihop under såna här förhållanden, det måste man helt enkelt tillåta sig att göra. Många styrkekramar till dig och jag ser fram emot att följa din resa mot ljusare tider.
Kram Camilla
❤️
Fina Anna, många styrkekramar från Tyskland.
Det blir bättre men det tar tid och det får ta tid.
❤️
❤️
En dag i taget. Ett steg närmare en slags läkning. ❤️
Håller med tjejerna här ovan. Har läst din blogg i flera år, och du verkar ju så genuint fin som människa så det är så trist att läsa om hur ditt liv är nu. Lider med dig!! Men tror att det är bra att du skriver av dig här, får peppande ord från oss läsare och kan, utifrån det, sakta men säkert bygga upp styrkan igen och gå vidare. För det kommer du. Även att det för ont och könns hopplöst just nu.
Jag mådde dåligt ett tag pga alldeles för mkt jobb och stress i mitt liv flr något år sedan. Då sa en nära till mig att jag skulle skriva upp något positivt som varit under dagen i anteckningsbok. Det var jättesvårt i början men för var dag hittade jag mer och mer positiva saker i vardagen osv… små små steg. Önskar jag kunde ge dig den varmaste kram – du fixar detta!!
❤️ Från trogen läsare