2 månader kvar till julafton.

”My god, I thought you were someone to rely on. Me? I guess I was a shoulder to cry on”

Idag är det två månader kvar till julafton och det är inte annat än att jag faktiskt börjar längta lite efter julen. Planerandet, julstöket, bakande av lussekatter, julmusik i överflöd och tid med dem man älskar. Jag älskar julen och i år hoppas jag på en jul utan tårar.

Förra året lyssnade jag på den här vackra versionen av den populära jullåten i bilen på väg hem mot familjen och någon tår föll ner från kinden, fastän det var julafton och jag ville vara glad. Dagarna innan julafton hade du sagt någonting som slet mitt hjärta itu och jag förstod redan då att det här var början på slutet. Att du inte älskade mig längre. För om man älskar någon så behandlar man inte den man älskar på det sättet du behandlade mig. Jag visste det var början på slutet och även fast jag försökte förtränga, hoppas och tro att det ändå skulle vara vi två så fanns tvivlet och sorgen där. Sorgen som gjorde att julafton inte bara innehöll glädje förra året. I år hoppas jag det blir annorlunda. Jag ska göra allt för det och för att jag förtjänar bättre.