Att ha blivit moster för andra gången.

I torsdags eftermiddag fick jag denna bild skickad till mig. Syrran var på plats på BB för att föda deras andra barn, bebisen som hade BF den 1:a juni men som gottat sig i magen något dygn till. Men som nu: nu var redo att titta ut till världen. Och SOM jag satt på kontoret och var pepp och skickade hejar-filmer och meddelanden hela tiden kring ”Hur går det?”

Och det skulle komma att bli en utdragen process. När jag senare på kvällen ringde till Mikael så fick jag prata med Linn och hörde hur ont hon hade och hur illa lustgasen fick henne att må. Ett telefonsamtal där jag som tvillingsyster kände smärtan och ville börja gråta när jag gick där på kvällspromenaden. Men jag visste att hon behövde allt stöd hon kunde få, så jag svalde gråten och hejade på, berättade hur mycket jag älskade dem och försökte peppa så mycket jag kunde på andra sidan luren. Om det gjorde någon skillnad? Haha det tror jag verkligen inte – men oj vad jag kände mig maktlös där och då och önskar jag kunde göra något för att hjälpa.

Det var som sagt var en utdragen process då bebis låg på sne och inte riktigt ville ut hur mycket Linn än kämpade. Men till slut, kl 21.51 fick jag den magiska bilden. Den magiska bilden som sade att en liten tjej nu kommit till världen och att jag hade blivit moster för andra gången. Helvete vilket fint ögonblick! Så himla stolt över min syster och även såklart Mikael som stod vid hennes sida och gjorde allt i sin makt för att hon skulle fortsätta kämpa. Vilket team och Linn alltså – vilken krigare! Längtar verkligen tills jag nu får krama om två favoriter: Tage och lilltjejen ♥