Skridskoåkning på havet och kaffe ur termos.


 

Hörni, vilka vinterdagar vi har – är det inte fantastiskt?! Även om en liten del av mig gärna vill ha vår nu så är jag så tacksam över snön och kylan. Tusen gånger hellre snö och flera minusgrader än det där mörkret och regnet vi hade hela november, december och januari. Och med snön kommer ju vinteraktiviteterna! Det märks överallt på sociala medier (och de tomma hyllorna hos sportbutikerna) att typ varenda svensk just nu spenderar all ledig tid utomhus. Och med pandemin i åtanke så är det ju också typ enda sättet att umgås på. Så inte konstigt att både täckbyxor, skridskor, skidor, pulkor och eldkorgar är helt slutsålt.

Vi? Vi är inte sämre än att vi hakar på utomhustrenden och tar tillvara på det fina vädret. Hela lördagen gick ju åt till att flytta, men igår ville vi ta en dag med helgkänsla och struntade i att packa upp flyttkartonger och gav oss istället ut. M hade ordnat så jag kunde låna ett par skridskor från en bekant och så åkte vi ut till havet. Vi mötte upp en kompis på plats som ville vara med och åka och sedan promenerade vi genom en skog till vi kom till en liten glänta där vi kunde vara helt själva. Det blåste riktigt kalla vindar igår, men fördelen med utomhusaktiviteter som innebär rörelse är ju att man håller sig varm. Och jag hade grävt fram ett par termobyxor från flytten som jag hade och som var en riktig succé. Vi började med att skotta undan snö från isen så vi kunde åka. Sedan var det dags att snöra på sig skridskorna.

 

 

Och herregud. Jag har inte stått på ett par skridskor på säkert 20(?) år. Sist jag åkte skridskor tror jag var under en idrottslektion i skolan då lärarna tyckte det var en fin idé att byta ut gymnastikhall mot ishall någon gång per år. Så det var med skakiga ben som jag ställde mig upp och stapplade ut på isen. Tanken var ju såklart att jag skulle haft hjälm och jag provade både den M och hans kompis hade med sig, men det visade att jag tydligen har världens största huvud så bägge hjälmarna var för små (haha). Åkte dock med armbågsskydd och lite annat som M grävt fram ur sin hockeytrunk (avtagna på bilden för att få ”coola bilder”, haha).

Hur som helst. I början var det stapplande steg, men sedan blev jag mer och mer bekväm och i slutet åkte jag utan problem. Drog mig till minnes alla de gånger som barn då vi åkte ut på sjöarna hela familjen. Pappa pimpelfiskade medan jag, Linn och mamma åkte skridskor långt ute på sjön och sedan åt vi lussebullar och drack varm choklad sittande på sjön hela familjen. Minns fortfarande smaken av den varma chokladen i de hårda plastmuggarna. Plastmuggarna som gjorde nedsjunkna märken i isen utav värmen som spred sig från muggen. Så himla fina barndomsminnen ♥

 

 

Och vi? Vi åkte skridskor och drack kaffe ur termos och hade det riktigt, riktigt mysigt! Älskar utomhusaktiviteter som dessa och efter 3 timmar kände vi oss nöjda och lagom trötta i kroppen. Idag märks det också att det var typ 20 år sedan jag åkte skridskor för herregud vad det känns i smalbenen, haha. Men att åka skidskor på ett fruset hav alltså – mysigaste på länge!

 

Rekommenderade inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *