Först och främst: herregud så dagarna springer förbi! De senaste två veckorna har varit jobb-marathon för min del. Jag ska ju sluta på Bröllopsmagasinet (mer om detta får ni läsa på söndag) och arbetar mina sista dagar där, vilket förstås innebär ett ton av arbete. Sedan har jag också de senaste två veckorna jobbat mycket med mitt egna bolag. Jag har haft två bröllopsfotograferingar, en föreläsning inom sociala medier och en företagsfotografering. Så ja, mitt liv har liksom kretsat kring jobb, men det är kul! Jag älskar när det rullar på, samtidigt som jag ser fram emot att avsluta på topp på vissa saker och blicka framåt.
Hur som helst. Förra fredagen åkte ju jag och syrran upp till Stockholm för att fota bröllop. Och redan när vi bokade resan (för två månader sedan) så bokade vi bord på restaurangen FRÄMMAT.
Restaurangen hade jag hört sååå mycket bra om så ett besök kändes som ett måste. Och efter lite tågförseningar och mycket stress (haha aldrig bytt om så snabbt och sprungit iväg till en restaurang) så kom vi hit. En halv trappa ner från gatan ligger denna pärla till restaurang. Och här myllrade det av restauranggäster som värdesätter god mat och dryck. Och stämningen var sorlande, avslappnad, glad och konstnärlig. Älskar, älskar, ÄLSKAR den atmosfären! Och de som jobbade här var liksom prestigelösa, men ändå syntes det lång väg att mat och dryck var något som de brinner för. Och herregud vad jag mår bra i ett rum fyllt utav likasinnade.
Vi? Vi slog oss ned, valde servitörens val av vin och sedan beställde vi in mellanrätterna vi var sugna på. Och alltså – DRA MIG BAKLÄNGES! Den ena anrättningen efter den andra kom in och vi liksom golvades av varje tugga. Helt sinnessjukt! Älskar när det man beställd på tallriken innehåller element som man liksom hajar till på och inte förväntar sig. Men som är smakkombinationer som får en att trilla av stolen.
Exakt så var det på Främmat. Den ena anrättningen var godare än den andra och som vi njöt. 2 timmar av ren och skär magi i ett myllrande Stockholm där restriktionerna släppt och vi nästan satt i knät på främlingar. Och vi åt, drack, pratade ikapp tid och tjuvlyssnade på bordsgrannarna. Ojoj, vilken kväll! Längtar redan nu till nästa gång jag är i huvudstaden och får möjlighet att äta här igen.