Allt jag vill är att bli frisk…

…och så var det dags igen. Kristallsjukan. Kan inte längre räkna på två händer hur många gånger den här vidriga sjukdomen har drabbat mig. Många insjuknanden är det sedan första gången för ca 10 år sedan (efter trafikolyckan (hjärnskakningen) som utlöste det).

Nu var det dock 2 år sedan ett riktigt anfall senast och jag är tacksam för 2 friska år. Men nu var det alltså dags att bli hemsökt igen. Jag skriver inte för att få sympati, utan mycket för egen del och för att jag ska komma ihåg hur episoderna är och vad som hjälpte/inte hjälpte.

För mig började det idag för 2 veckor sedan när jag vaknade i sängen på morgonen och kände hur världen gungade. Det var fredag och jag hade viktiga möten på jobbet, men jag fick sjukskriva mig och jag gjorde mina övningar (Epleys manöver) och sakta under dagens gång mådde jag lite bättre. Kände mig nästan helt återställd dagen därpå och följande dagar hade jag ingen yrsel, men var extremt trött, hade mycket huvudvärk, hjärtklappningar och koncentrationssvårigheter. Jag hade lämnar blod (blodgivare) veckan innan och mycket av mina ”symptom” tydde på järnbrist, så jag åt mina järntabletter jag fått och symptomen klingade av. Kände mig därför helt 100% frisk i ungefär 3 dagar innan det small till igen.

Denna gången var det söndag (9 dagar sedan första ”insjuknandet”) och jag var hemma hos min syster och hjälpte henne med trädgården. Stod framåtlutad med huvudet mellan benen och skyfflade undan jord när jag kände hur det svajjade till. Blev extremt ostadig och misstänkte kristallsjukan. Så jag gjorde återigen Epleys manöver och mycket riktigt så förvärrades yrseln och sjukdomen kunde konstateras. Blev sittande på badrumsgolvet större delen av dagen men mådde lite bättre framåt eftermiddag/kväll och rörde mig runt försiktigt i huset och gick och lade mig med känslan av att det värsta var över. Trodde jag.

För morgonen därpå gungade det återigen till när jag klev upp och min syster och jag bestämde att jag skulle utföra Semonts manöver i sängen. Sagt och gjort så gjorde vi det och HERREJÄVLAR vad det snurrade till. Så pass mycket att Linn fick springa och hämta hinken och jag kräktes ett par gånger. Tvingade mig att utföra övningen en gång till och därefter blev jag sittandes i sängen ett par timmar. När eftermiddagen kom var jag på benen och tillståndet kändes skört, men relativt stabilt. Hade enbart en enorm huvudvärk. Innan läggdags gjordes samma manöver en gång till, denna gång utan yrsel och vi jublade och tänkte att vi nu fått kristallerna på plats.

Tisdagen kom och jag kände mig såpass ”stark” att jag vågade ta bilen hem till Göteborg (ska ju egentligen inte köra med kristallsjukan, men jag kände mig ändå såpass ”pigg” att jag vågade.

Och här är vi alltså nu. Det är fredag och 4 dagar har passerat där jag inte riktigt blir klok på hur jag mår. Kristallerna är fortfarande kvar, lösa i båggångarna för jag mår inget vidare. Jag är snurrig, har huvudvärk och är stundtals illamående som en bieffekt av detta. Det som gör att jag inte är helt under isen är att jag är duktig på att äta, dricka och på så sätt undvika uttorkning (som annars lätt blir). Vi gör övningarna här hemma 2 gånger/dag (denna gång Epleys manöver med fokus på vänster sida) och det snurrar när jag gör övningarna men jag verkar inte få dem på plats (hade jag fått det hade jag mått bättre). Om övningarna inte hjälper är detta troligtvis för att man inte gör ”rätt övningar” för den båggång som är drabbad. Detta har man ibland själv svårt att avgöra och den enda som kan hjälpa avgöra detta är en utbildad Öron-läkare. Så jag har försökt få tid. Både inom sjukvården, akuten och även privata läkare. Men det finns tider först nästa vecka (hos den privata läkaren).

Förhoppningsvis har ju symptomen klingat av innan dess och jag får avboka tiden. Men det är så frustrerande att inte få hjälp direkt. När jag behöver det. Nästa vecka behöver jag kanske inte hjälp, då är det för sent. Och är det ”för sent” är det ju visserligen positivt för då är jag redan frisk. Men att behöva sjukanmäla sig och MÅ SKIT i flera dygn är inte OK. Det är ju billig och enkel hjälp att få och jag önskar så att systemet funkade bättre så att vi som drabbas av kristallsjukan får möjlighet att få hjälp på bara några timmar.

För denna sjukdom? Ja, den är fan i mig vidrig och inget jag önskar ens min värsta fiende.