Kroppen efter graviditeten

Jag har alltid haft en sund inställning och syn på min kropp. Överlag. Givetvis har det funnits kortare perioder då jag haft komplex för någon kroppsdel eller tyckt si eller så om min kropps utseende. Men på det stora hela är jag väldigt tacksam över min sunda inställning och strävan efter en FRISK kropp, oavsett hur den har sett ut eller inte. Jag har spenderat väldigt få minuter åt att tycka illa om min kropp genom livet, har egentligen kanske inte tyckt så mycket alls om den utan mest förlikat mig över att min kropp är min kropp och det viktigaste för mig har alltid varit att känna mig frisk och stark. Sedan skulle jag ljuga om jag säger att jag inte också tänkt på utseendet. Visst har jag det, men nästan aldrig på något negativt sätt.

Och det gör jag ju såklart inte nu heller efter graviditeten. Men det går inte att sticka under stolen att kroppen känns och ÄR annorlunda nu än för 9 månader sedan. Om jag fick beskriva känslan jag har av min kropp just nu så känns det som om jag varit en uppblåst ballong som någon stuckit hål på. Jag känner mig liksom som en väldigt använd saccosäck där musklerna känns som om dem bokstavligt talat har förtvinat. Det är mest bara mjukt överallt och innan förlossningen kunde jag spänna lår, rumpa, biceps eller axlar och SE och KÄNNA muskler. Medan nu? Nu känner jag ingenting. Inte så konstigt, egentligen, med tanke på att min kropp genomgått en graviditet och dessutom ett kejsarsnitt, men såklart något som är ovant för mig (som de senaste typ 10 åren alltid känt mig vältränad och stark).

Men jag försöker vara snäll mot mig själv, det är ju faktiskt bara 8 veckor sedan min kropp genomgick en ”förlossning” (kejsarsnitt) efter drygt 39 veckor av graviditet. Och jag vet att när jag väl börjar träna igen kommer mina muskler komma tillbaka och jag återigen får känna mig stark. För det saknar jag – att känna mig stark. Just nu känner jag mig ganska svag rent muskulärt och som om hela kroppen förvandlats till en mjuk pizzadeg istället för spänstig och muskulär.

Ja, jag försöker vara snäll i mina tankar och istället för att fokusera på hur svag kroppen känns nu istället rikta fokus på hur magiskt kroppen är. Innan, när jag sett eller hört kvinnor tala om att ”kvinnokroppen är fantastisk” har jag liksom tänkt att det låter så oerhört klyschigt. Men faktum är att kroppen – kanske främst kvinnokroppen – ÄR fantastisk!

Det senaste 9-10 månaderna har min kropp:

1. Lyckats bli gravid. Graviditet är något som varken jag eller kanske någon annan tar för givet. Men att det gick enkelt för mig/oss är jag oerhört tacksam över.
2. Skapat en människa. Tänkt att det under drygt 39 veckor utvecklades en liten bebis inuti mig. En helt perfekt bebis med 10 fingrar, 10 tår och världens mjukaste kinder växte inuti mig. Att min kropp klarade av en graviditet och att skapa ett liv är för mig otroligt. Även om jag kanske inte älskade att vara gravid så hade jag ändå en förhållandevis ”lätt” graviditet och jag kunde vara aktiv under i stort sett hela graviditeten och är oändligt tacksam över vad min kropp klarade av.
3. Genomgå ett kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt är ju faktisk en omfattande bukoperation och det är helt otroligt vad kroppen hanterade det bra. Redan efter bara 4-5 dagar kunde jag ta promenader, resa mig förhållandevis lätt ur sittande/liggande position och gå upprätt. Nu har det gått 8 veckor sedan snittet och utöver känselbortfall omkring snittet så känns det i princip ingenting. Heja kroppen!
4. Läka inifrån och ut. Där moderkakan suttit är det ju ett sår i storlek som en assiett – typ 20cm i diameter. Detta ska ju läka och det är därför man efter förlossning och kejsarsnitt blöder i x antal veckor. Och det är så coolt hur ett så stort sår INNE I KROPPEN kan läka. För mig tog det typ 5 veckor.
5. Gå upp och gå ner graviditetskilon. Vikten är absolut ingenting jag fokuserar på, men tycker ändå att det är sjukt häftigt hur kroppen kan genomgå en graviditet och gå upp all den nödvändiga vikt (och kanske lite trivselvikt) som behövs för att sedan anpassa sig tillbaka till sitt ursprung. Även om mina muskler har bytts ut mot en degig massa, haha, så är jag ändå tillbaka på samma vikt som innan graviditeten. Inte för att det spelar någon som helst roll egentligen – tycker bara det är coolt hur processen gått till. Men vill absolut poängtera att vikten är INGET att lägga fokus på!
6. Att ge mitt barn mat. Just amning är inte heller något jag tog för givet och det är verkligen upp till var och en om man vill/kan amma eller ge sitt barn ersättning – man gör det som funkar. Men att mina (relativt små) bröst klarar av att ge mitt barn den mat han behöver just nu är så jäkla coolt!
7. Bära mitt barn. Att jag – trots avsaknad av muskler och efter operation – orkar bära runt på mitt barn och diverse tillbehör är fantastiskt. Även om jag inte känner mig lika stark som förut så klarar kroppen av det nödvändigaste och det älskar jag den för.