När jag mötte Ines.

Igår hade jag och M en obokad söndag och då de första två ”kritiska” veckorna passerat och lilla nytillskottet i familjen (Ines) hade hunnit bli 17 dagar gammal fick vi lov att komma och hälsa på. Och vi åkte tidigt för att hinna hänga så mycket som möjligt med dem – min syster, Mikael, Taggen och Ines. Och efter 2,5 timme roadtrip, äggsmörgås och kaffe i bilen så kom vi fram till Hjo och fick äntligen krama om den bästa lilla familjen jag vet. 6 veckor sedan var det jag såg dem sist och det var allra första gången jag mötte Ines. Den lilla tjej som gjort mig till moster för andra gången och den lilla tjej som med sitt mörka (långa!) hår och mjuka, mjuka kinder fångade mig med storm – även hon. (LÄS OM NÄR JAG BLEV MOSTER FÖR FÖRSTA GÅNGEN HÄR).

Så himla häftigt det där med barn alltså. Hur hon för 6 veckor sedan då jag såg min syster låg i hennes mage(!) och nu kunde jag ha henne i min famn. Med 10 små fingrar och tår, nyfikna ögon, långt mörkt hår och helt fungerande låg hon där i min famn, hade hicka så att hela kroppen skakade och kändes så varm mot mitt bröst. Det är tamigtusan HELT FANTASTISKT vad kvinnokroppen kan göra och även om förlossningen var tuff och Linn absolut inte är helt återställd så var liksom livet ändå som vanligt. Linn stod i köket och fixade tillbehören åt oss medan jag och grabbarna tände grillen och busade med Tage. Och man kunde liksom tro att livet alltid sett ut så, men det faktum att för 17 dagar sedan så visste vi inte vem Ines var är förbluffande minst sagt. Och häftigt. Så jäkla häftigt.

Förutom bebisgos med en liten nykläckt tjej så åt vi grillade hamburgare till lunch, busade med Tage, skrattade och tog ikapp om livet. Och så åkte vi ned till stranden för fika på en filt och jag och grabbarna badade med Tage. Den lilla killen som ÄLSKAR vatten och gärna skulle spendera hela livet med att äta jordgubbar och bada. Livets sysslor, om ni frågar mig. Hade en SÅ mysig söndag med familjen och vi avslutade besöket med en glass nere i hamnen innan vi åkte 2,5 timme tillbaka till västkusten.

Men Ines alltså. Så himla fin och hon känns så självklart på något sätt. Som om hon alltid funnits där och är en så naturlig del av oss. Så stolt över Linn (och Mikael) som fått henne till världen ♥