










Igår kväll hade jag och Fredrik gäster över på middag. Emilie, Magnus, Jennifer, Moa och Pascal gjorde oss sällskap över lite Aperol Spritz och hemgjorda falafelrullar. Väldans trevligt. Och när klockan närmade sig midnatt fick vi den briljanta idén om att åka ut och klättra tidigt idag. Pascal och Moa är ju friluftsliv personifierat och då de åker tillbaka till Luleå i nästa vecka var detta enda möjligheten till att testa på klättring denna sommaren.
Så klockan 07.30 åkte jag, Fredrik, Emilie, Moa och Pascal iväg till en bergsknall som Pascal och Moa tidigare klättrat på. Bra för nybörjare, sa de. Men när vi kom fram och såg den lodräta (i mina ögon också helt släta) klippväggen så tvivlade jag på deras ord kring ”bra för nybörjare”. Men vi säkrade längst upp på klippan och sedan fanns det ingen återvändo – här skulle testas!
Och herregud så roligt det var. Och läskigt. Man kan säga att det var lika delar roligt som läskigt faktiskt. En riktigt häftig upplevelse. Att ha tillit till säkerhetslinan och sin egna kropp på det sättet var otroligt. Att också navigera och hitta små, små utskjut i klippformationen där man kunde få in en stortå eller två fingrar och sedan lita på kroppen och häva sig upp. Om det var jobbigt? Ja, musklerna skakade både av trötthet och adrenalin och när man nådde toppen var man som ett lyckligt, skakande asplöv. Men då väntade bara det roligaste: att ta sig ner. Och att ”hoppa” ner längs klippväggen baklänges var ruskigt roligt.
Under vår förmiddag med klättring flög vi också lite med Pascals drönare och jag tänkte försöka klippa ihop en liten film åt er och visa under nästa vecka. Drönare alltså – så sugen på att skaffa en.
Men ja,
klättring alltså. Ännu en ny sak jag testat på denna sommaren och något som jag med skräckblandad förtjusning troligtvis kommer göra igen. Nu? Bort till gymmet och sedan får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.
