24 timmar i Stockholm summerade i 11st bilder. Åkte återigen norrut med tåg denna vecka med jobbet och denna gången var slutdestinationen Stockholm. Vi skulle fotografera ett samarbete med fina Alexia Kafkaletos och detta gjorde vi på magiska van der Nootska Palatset på Södermalm. Och utöver en plåtning hann vi även med att bo på magiska Hotel Frantz och äta god mat på Borasco. 24 riktigt fina timmar, men nästan ännu skönare att komma hem. Haha denna vecka har inneburit mycket jobb i olika städer så när fredagen kom igår och jag jobbade hemifrån för första gången på länge var det SÅ välkommet.

Nu: nu är det lördag, solen skiner och här på västkusten tar vi sikte på långpromenad. Hoppas ni mår bra, trots oroligheterna i världen ♥

 

 

Hej från Södertälje! Jag befinner mig återigen i denna stad tillsammans med Ellos för att fotografera hemma hos fantastiska Angelica och hennes magiska hem. Även om jag bara träffat Angelica en gång innan och besökt hennes hem en gång tidigare så känns det som att komma hem på något sätt. Angelica är världens gulligaste och hennes hem? Ja, jag vet inte vart jag ska börja. Detta hem får mig att bli tokig av längtan till mitt eget hus någon dag. Så mycket inspiration och på många sätt likt mitt alldeles egna drömhem. Ska göra affirmationer och moodboard på studs när jag kommer hem. För drömhuset; ja det vill jag snart ska bli mitt så jag kan få ett lika vackert och inspirerande hem som Angelica.

 

Hej hej hallå! Söndag kväll och jag står i köket och förbereder lite matlådor inför veckan. Medan linsgrytan puttrar på spisen tänkte jag att vi kikar på vad helgen har innehållit, häng med!

 

 

I fredags efter avslutat jobb hoppade jag ur jobbkläderna och bytte istället om till fleecebyxor och dunjacka och hängde med min kille till ishallen. Han spelar hockey (med några kollegor) på fredagar och jag agerade duktig flickvän och var support. Faktiskt väldigt kul!

 

 

Därefter åkte vi till mataffären och helghandlade innan vi landade hemma. Dukade upp med några ostar vi hade i kylen, kex, oliver och vin och lyssnade på musik medan vi mumsade på godsakerna och förberedde kvällens middag.

 

 

Strax efter kl. 20.00 åkte vi sedan till centralstationen och hämtade syrran som kom med tåget. 6(!) veckor sedan vi sågs så det var så himla kul! Vi åkte hem till oss och åt en riktig fredagsmiddag i form av hemlagad potatisgratäng, stekt fläskfilé och en tomat-lök-sallad medan vi tog ikapp tid. Mums och oj så trevligt!

 

 

På lördagen sedan efter frukost och lite snack hemma i lägenheten åkte vi in till stan. Mötte upp vår finaste barndomsvän Sarah och hennes ena dotter inne på Brogyllen för lite fika. Jag åt (givetvis) en semla medan vi tog ikapp tid som saknats oss. Oj så himla trevligt vi hade! Fikan varade i drygt 3 timmar innan vi kramades hejdå och jag och syrran fortsatte en sväng på stan och spanade i butiker. Sedan tog vi oss hem för lunch.

 

 

Efter lunchen drog jag, syrran och M till gymmet. Där tränade vi tillsammans (kan ärligt talat inte minnas när jag tränade med syrran sist, när vi bodde tillsammans tränade vi ju varje dag ihop, men nu var det nog 2 år sedan sist). Hur som helst – SÅ kul!

Därefter åkte vi hem och gjorde oss i ordning för att sedan….

 

 

…gå ut och äta! Herregud, sist jag var ute och åt middag på restaurang var den 6:e november så alltså nästan 3(!) månader sedan. Och med tanke på att det är det bästa jag vet att göra så är det fruktansvärt lång tid. Och alltså, SOM jag saknat det! Vi hade bokat bort på Totale och började med ett glas riktigt gott rödpang i baren innan vi fick vårt bord. Sedan delade vi på pizzor och mellanrätter (råbiff och blåmusslor) medan vi pratade om livet och lyssnade till sorlet från alla andra människor. Alltså DRA MIG BAKLÄNGES vad jag njöt! Älskar, älskar, ÄLSKAR att gå ut och äta och vi var i himmelriket. Inga restriktioner, mina covid-symptom har släppt så jag känner doft och smak och i bästa sällskapet var detta bästa kvällen på länge ♥

 

 

Och idag, söndag. Ja, då har vi tagit långpromenad tillsammans. Sedan var vi på en husvisning och efteråt åt vi lunch innan det var dags att skjutsa syrran till centralstationen för hemresa. Och efter det åkte jag och M och veckohandlade och har sedan slappat hemma. Bakade knäckig äppelpaj och såg på filmen ”King Richard” (hett tips!) och bara myste medan regnet öste ner. En fin avslutning på en magisk helg.

 

 

Ja, hörni… det har ju varit några deppiga dagar i samband med Covid-19 för mig, vilket ni säkert har förstått. Men nu? Nu börjar jag ändå se lite ljusglimtar i tunneln! Jag upplever att mitt doftsinne är till 50% tillbaka (gud så lättad jag är över det) och jag klarar också att gå en kortare promenad utan att stanna var 20:e meter för att hämta andan. Så himla tacksam att det går åt rätt håll ♥

Något annat jag är tacksam för är också att vi går mot ljusare tider rent årstidsmässigt. Märker ni också av ljuset? Jag blir alldeles lycklig av att det nu kan vara ljust ute klockan 17.00. Helt otroligt vad det gör för människan, ljuset. Och med ljuset kommer också tankar på vår och bara ben och säsongen för klänningar! Jag var uppe på kontoret i tisdags denna vecka och plåtade lite och provade då lite nykomlingar från Ellos. Bland annat dessa 4 klänningar ni ser på bild. Blev kär i allihop och ser verkligen fram emot tiden då vi kan kasta undan byxor och strumpbyxor och jag kan leva mitt bästa liv i klänning ♥

 

Bild från långpromenad igår, tacksam över att kunna ta promenader, även om det inte går fort, haha.

 

Alltså, låt oss bara börja med att säga att jag är inte så bra på det där med att vara sjuk. Ni vet, det finns ju människor som nästan tycker det är lite mysigt att vara förkyld. Såklart tycker de inte att det är roligt, men ni vet – de liksom njuter av att få bara vara hemma, ligga på soffan och göra ingenting. Sådana människor kan läsa 3 böcker i streck, plöja en hel serie på Netflix från morgon till kväll eller ta långa bad och fundera över livet.

Jag? Jag får panik. Jag är liksom inte så bra på att göra ingenting och jag tappar lätt mig själv om jag inte kan prestera, planera för nya aktiviteter eller känna att jag GÖR någonting. Absolut något jag tagit upp med min terapeut, ni vet: det där med att jämställa sig med sina prestationer. Jag vet ju att det på något sätt är nyttigt för mig att bara landa och göra minsta möjliga. Men oj så jag vantrivs.

 

 

Är det någon gång jag går in i en nedstämd sinnesstämning så är det just vid sådana tillfällen som dessa. Jag hade ju liksom hoppats (såhär 10 dagar efter påvisat positivt Covid-19-test) att jag skulle vara tillbaka på banan igen. Men nej. Jag hostar fortfarande väldigt mycket och Corona i kombination med min astma gör ju det hela lite knepigare. Jag kan liksom gå ut på en promenad, men en väldigt lugn sådan. För om jag ökar tempot minsta lilla eller går i en uppförsbacke får jag stoppa flera gånger för jag får nästan andnöd. Och för mig som trivs med att vara aktiv är det ju såklart väldigt påfrestande.

För att inte tala om det faktum att jag för 5 dagar sedan i stort sett totalt (skulle säga till 85%) har tappat all doft och smak. Och för mig som lever för mat och dryck är ju detta som ni säkert förstår fullständigt deprimerande. Vanligtvis kan en ganska alldaglig dag piggas upp av tanken på den där koppen kaffe, att jag ska göra något gott till middag eller bara planera helgens festmåltider. Men nu när jag inte känner någon smak? Ja, då känns allt så fruktansvärt meningslöst.

Att jag dessutom igår hade inbokat en vinprovning (fick detta i julklapp) gjorde mig också väldigt ledsen. Vem vill liksom gå på en vinprovning när man inte känner någon doft eller smak?! Som ”tur” var lyckades vi sälja våra biljetter till några andra som stod på kö och även om det var en liten tröst så är det ju fortfarande väldigt tråkigt. Såg fram emot vinprovningen och framförallt så förlorar jag mig själv när jag inte kan se fram emot eller njuta av mat. Vem är jag då? liksom.

 

 

Så ja, jag är inte så bra på att vara sjuk. Och även om livet de senaste 2 veckorna ENBART har bestått av att jag befunnit mig i lägenheten, jobbat hemifrån och tagit enstaka promenader där jag egentligen haft ALL TID I VÄRLDEN åt att blogga eller uppdatera mina sociala kanaler så har inte lusten funnits där. Och utan lust kan jag tydligen inte göra något. Jag är inne i en negativ spiral och hoppas att varje ny dag som jag vaknar så ska lungorna vara på topp eller doftsinnet tillbaka. Är fruktansvärt dålig på att låta saker och ting ta sin tid och vill bara bli bra NU. Vet att jag borde tänka positivt i detta, det kunde ju vara SÅ mycket värre och jag är tacksam såklart över att jag är såpass pigg. Men ni vet, jag behöver öva på detta. För just nu känns allt bara så sjukt deppigt.