






Concrete jungle where dreams are made of.
Det är svårt att säga en exakt anledning till varför man älskar New York så fruktansvärt mycket. Kanske är det tillgängligheten till allt, precis närsomhelst. Kanske är de höghusen och hamrande klackar mot avspolade trottoarer klockan 7 på morgonen. Kanske är det att alla är trevliga, utåtriktade och inte ens kan stava till jantelag. Kanske är det de små kvarteren som på en gata huserar 20 restauranger. Kanske är det språket och dialekten som gör att man känner sig som att man befinner sig i en film. Kanske är det takbarerna med oändliga vyer. Kanske är det en rostad bagel och kaffe som start på dagen. Kanske är det hur alla artikulerar och höjer enkla ord till något storslaget. Kanske är det för att du kan äta superfräscht och ekologiskt nästan var som helst. Kanske är det drömmarna som man nästan kan ta på som huserar i luften.
Av vilken anledning det än är så upplevde jag en kärlek till staden som jag aldrig känt förut. En varm, trygg, pulserande och förväntansfull kärlek. Som om allt är möjligt och det finns inte ord eller tillräckligt mycket adjektiv som kan stoppa dig. Dom som varit i New York säger att de blir förälskade, men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle kännas SÅ mycket.
Ja, New York, The Big Apple du tog mig med storm och de senaste 7 dagarna var overkligt bra.
![]()













