Idag regnar det. Mjuka, tunga droppar som faller ner från en grå himmel och det är så skönt. Visst föredrar även jag solsken men det kändes som om naturen behövde lite regn nu, en dusch som liksom sköljer bort allt pollen och som får naturen att i kontrast med den gråa himlen se ännu mer färgstark ut.

Pollenallergin har blivit bättre, det har den. Men en dag eller två med regn som liksom spolar bort det sista skadar ju inte. Speciellt inte när de pratade om en ny pollenbomb på nyhetsmorgon av gräspollen som nu kommer ersätta björken. Då pausar jag gärna några dagar med fuktig, ren luft i väntan på nästa bomb och ytterligare ett steg närmare sommaren.

Måndagar innebär förutom tillbaka till jobb och rutiner även middag med mina favoriter. Och jag älskar att vi fört in det som tradition, måndagsmiddagen. För att liksom fira in nya veckan och om det nu skulle kännas lite tufft när klockan ringer 06.30 måndag morgon så vet jag åtminstone att jag har världens bästa kväll framför mig. Och då blir det inte bara lite, utan betydligt lättare att kliva ur sängen.

För en kväll med dessa människor blir verkligen världens bästa. Vad man än gör. För så är det med vänner. Och det spelar ingen roll om vi ligger på ett SPA i Göteborg eller spenderar fyra timmar i bil eller ligger på en solvarm balkong och dricker ramlösa och pratar om veckan. För den där känslan, att får vara med människor som man älskar villkorslöst trots att de inte delar samma gener – ja det är bästa känslan oavsett vad man gör.

Så jag har alltså haft måndag. Och rutiner och kontorsjobb och veckohandling och annat. Men även måndagsmiddag, med favoriterna och god mat och prat om livet och balkongtid tills det blev lite för kyligt och vi kramades och sa till nästa gång.

Och nu? Nu ska jag värma en kopp rabarberte och se lite på en serie innan jag kryper ner i skönaste sängen.

Jag har gått lite i hår-tankar nu det senaste. Ni förstår jag tillhör kategorin ”tråkiga människor” hos frisören som aldrig gör något nytt. Jag har till exempel aldrig färgat håret och det mest crazy-aktiga jag gjort är att klippa någon form av tuppkam på det glada 00-talet. Men annars? Nej jag trivs för det mesta med mitt hår, både färg och tjocklek är jag nöjd med även om mitt hår precis som så många andras verkar leva sitt egna liv ibland.

Men,

på senare tid har jag blivit lite nyfiken på det här med permanentat hår (jo, jag vet. Tant-genen inom mig liksom jublar nu) men jag tycker det är vackert. Som ni säkert sett på några av de senaste fotona har jag lite mer lockar än vanligt. Hemligheten? Jag duschar på kvällen och gör sedan 5-6 flätor medan håret är blött. Flätor som jag sedan sover med och tar ut på morgonen efter. Och resultatet? Ett oerhört lättskött, busigt hår som mest är vackert och fluffigt hela tiden. Ni förstår, mitt underhår är lockigt. Riktigt riktigt lockigt. Men överhåret är liksom platt. Och den kombinationen med både platt och lockigt hår? Ja, ej så charmigt. Så därför funderar jag på att ta tillvara på mitt lockiga underhår och kanske permanenta överhåret. Eller hela håret (jag kan inte så mycket om det där med permanent och därför är det kanske bäst att en frisör får säga sitt).

Men eftersom jag också tillhör kategorin ”tråkiga människor” är jag livrädd för att permanenta håret. Tänk om det inte blir bra? tänk om jag aldrig får tillbaka mitt naturliga hår? Tänk om jag blir så missnöjd så att jag måste rakpermanenta det och sedan vara missnöjd över att just håret är så rakt och platt.

Men som sagt. Nyfiken är jag och det hade varit trevligt med lite lockigare barr nu på sommaren då man aldrig riktigt orkar fixa frisyren utan vill ha något busigt, ruffsigt och lättskött. Men frågorna är många. Kommer en permanent att skada mitt hår? Kan man göra en permanent som ”tvättas ur” eller sitter permanenten i tills håret vuxit ut? (hey jag har inte lust att se ut som en clown om 6 månader med platt utväxt och lockiga toppar).

Så jag undrar. Är det någon av er som har erfarenhet av permanentar hår? Kanske har ni haft det själva eller kanske finns det någon frisör som läser bloggen och kan ge mig lite tips/råd kring detta.

Måndag och ny vecka och första hela arbetsveckan på en månad. Vi har ju varit bortskämda med påsk och första maj och annat som gjort att vi fått bonusledigt och tid för sådant som får oss att bli lite extra varma i hjärtat.

Men nu är det tillbaka till fem dagar, 40 timmar och rutiner. Fast det är inte så tokigt, det heller. Speciellt inte när träden utanför kontorsfönstret nu är krispigt gröna och man kan sitta ute på rasten och dricka 10-kaffet och man har efter-jobb-tiden i veckan fylld med saker och människor man tycker om. Ja, då går även 40 timmar bra och vi börjar här, med morgonens smoothie i glaset framför mig och en to-do-list som nog är glad över att jag är tillbaka på 40 timmar.