Idag har jag firat kanelbullensdag tillsammans med mina favoriter. Inga egenbakade bullar dock (det hanns inte med mellan skogspromenader, storstädning och packning för Italien) men likväl; kanelbullar. Och värmer man dom i ugnen några minuter doftar det i alla fall nybakat i lägenheten och tillsammans med doften av nybryggt kaffe funkar det finfint.
Och vi satt vid köksbordet och drack kaffe och åt bulle och pratade om husköp, renovering, träning, nya filmer på bio och mycket mycket mer. De senaste veckornas jobb har inneburit mindre tid med mina favoriter och jag är så glad för varje minut jag får med dem. Ta-ikapp-det-senaste-tid, alltså . Bästa!
Bordet pryds nu också förresten av världens finaste duk. Inköpt i italienska Saló – i en liten designboutique inklämd på de trånga kullerstensgatorna. Och tänk; ikväll flyger jag till Italien igen. Men först; en löprunda i frisk oktoberluft och ett försök att få ner packningen i en liten, liten resväska.
Varenda morgon denna vecka som jag tagit bilen eller promenerat till jobbet har jag inte kunnat låta bli att förälska mig i morgonljuset. När dimman släpper från marken efter den kalla natten och stiger upp mot krispig luft – magsikt vackert! Och jag har hela veckan tänkt att det här måste jag ta vara på; morgondimma, solljus och magi.
Så idag,
idag ställdes klockan tidigt. Redan kl 05.45 ringde den och så tog vi oss ut. Jag, Fredrik, kameran och ryggsäckar fulla av filtar, smörgåsar och nybryggt kaffe i termos. Vi åkte ut till naturreservatet här i närheten, där sjöarna och stigarna avlöser varandra. Här trodde vi att dimman skulle ligga över vattnet och ljuset vara mjukt och magiskt på en och samma gång. Och mycket riktigt. I takt med att solen steg upp och ljuset svepte in lättade ångorna från vattnet och steg upp i en mjölkvit, mjuk dimma. Det var SÅ vackert! Och jag knäppte av bild efter bild och stannade då och då upp och tappade nästan andan av naturens skönhet. Att befinna sig mitt ute i skogen kl 06.30 en oktobermorgon är som balsam för själen. Det är så tyst, så stilla och luften är fuktig och sval på samma gång.
Och i takt med att solen visade sig lättade dimman försiktigt och femtio nyanser av höstlöv trädde fram och skapade den bästa frukostvyn jag kunde tänka mig.
Ja. Att ställa klockan på 05.45 en ledig dag för det här? Bästa beslutet någonsin.
Denna vecka har både jag och fredagsblommorna sett fram emot fredag. De som står nu i vasen sjunger minsann på sista refrängen och jag ser fram emot att fylla Flora-vasen med nya, spänstiga stjälkar.
Denna veckan har varit som ett slags vakuum för mig. Första veckan efter en otroligt hektisk period upplevs oftast så. När man ska hitta tillbaka till vanliga rutiner, vilopuls och ta ikapp allt det som fått hamna på ”det-tar-jag-sen-listan”. Igår var jag till exempel helt övertygad om att det var lördag när jag vaknade och kände mig inte alls med på att det var torsdag som stod i kalendern. Men torsdagen gick bra den också och idag har vi faktiskt fredag. En fredag som bjuder på solsken, nybryggt kaffe på första rasten och ett svettigt GRIT-pass på kvällen. Fint det.
Helgen kommer också föra med sig morgonpromenad (och förhoppningsvis) frukost utomhus, söndagsfika med mina favoriter och så en flygresa till Toscana sent på söndag kväll. Ja – fredag. Du är så himla välkommen.
Tänkte jag skulle förklara lite grann kring målningen av köket och att måla med kritfärg från L’authentique. Innan jag började måla hade jag läst inlägget som Emma skrivit kring färgen. Där beskriver hon det hela rätt bra.
Och jag är, liksom många andra, kär i material som ser levande ut. Det är inte för inte som jag älskar Kalklitir, släpar hem gamla plankor från skogen eller köper saker på auktion. Jag älskar det som ser mjukt, levande och lite slitet ut. Av denna anledning föll jag handlöst för L’autentique. Färgen som är sammetsmatt och mjuk och finns i allsköns möjliga färger.
Just färgen, nr 85 Turquoise är så himla snygg. Jag visste att jag ville åt det hållet och när jag, i somras, klev in i Modesto-butiken i Karlsborg och fick se färgerna målade på provbitar föll jag direkt. Jag har alltid varit svag för just turkost och denna stämde exakt överens med mina önskemål kring blandning mellan blått och grönt.
Sagt och gjort. Jag beställde hem färgen och i lördags var det alltså dags att börja måla. Efter att ha maskerat alla lister bestämde jag mig för att måla med pensel. Det ska nog gå lika bra att rolla på färgen, men jag ville vara på den säkra sidan och försöka få ett så levande material som möjligt: därav valet av pensel. Dessutom slukar en roller ganska mycket färg och eftersom jag bara hade köpt 1 liter visste jag inte hur mycket som skulle gå åt och om färgen ens skulle räcka till hela köket (runt 12 kvm). Men ja, färgen är extremt dryg. Tänk er samma konsistens som Dulce de Leche, ja det är nog bästa sättet att beskriva färgen. Och då kan ni tänka er att den gick utmärkt (faktiskt till och med föredrogs) att späda ut med vatten. Jag använde kanske 4 dl vatten till hela burken (1 liter) och det visade sig att jag kanske hade 1/4 av burken kvar med outspädd färg när jag var klar.
Den var, trots utspädningen, enormt täckande. Nu målade jag visserligen på vit grunt (alltid lättast). Men jag upplever att ett lager av färgen nog skulle ha täckt det mesta, även mönstrade tapeter. På det hela: en otroligt lättanvänd färg som är täckande, dryg och alldeles sammetsmatt när den torkat. Jag upplevde faktiskt att färgen blev aningens mörkare när den torkat (brukar ju vara tvärtom annars). Rekommenderar verkligen färgen och redan nu spanar jag efter andra väggar som jag också skulle vilja gå loss på.
Och just det ja, hyllorna. Ni är många som frågat vad jag ska göra av dem och om de är till salu. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu om de ska upp i köket, men annars åker de nog upp någon annan stans eller sparas – för de får fortfarande mitt hjärta att slå dubbelvolt av kärlek.
Ja, nu var det ju inte så värst länge jag var i Italien. För ungefär 3 veckor veckor sedan strosade jag kullerstensgator bland olivträd och terrakottafärgade husfasader och drack vin till lunch. En jobbresa, visserligen, men ändå tid för att insupa den italienska atmosfären och livsstilen.
Och nu på söndag, ja då är det alltså dags igen. För Italien och Toscana. Denna gången reser jag återigen via jobbet, men denna gång tillsammans med mina kollegor för 5 dagars kick-off. Och i en villa på den italienska landsbygden ska vi ha tillsammanstid, gå på vinprovningar och äta italienska delikatesser.
