Just nu ser mitt vardagsrum, tja, något kaosartat ut. Ni förstår; alla de hyllor jag tidigare haft på väggen ligger ute på balkongen och prylarna som stod på hyllorna ligger i vardagsrummet. Alla dynor i soffan ligger också på golvet i vardagsrummet för att ge plats åt TV:n som nu ligger i soffan och väntar på att få hängas upp igen. Lägg till ungefär femtioelva klädesplagg så har ni en ganska bra bild av hur mitt vardagsrum ser ut nu. Men oftast krävs det lite kaos för att bygga något vackert och vackert, ja det blir det verkligen.
 
Samtidigt som jag vet att det får ta tid är jag också otroligt otålig. Vill jag fixa något så vill jag fixa det nu. Inte imorgon, inte om två timmar, inte ens om fem minuter. Utan nu. Och ja, då blir det lite kaos. Men sen ska jag njuta av ett vardagsrum som genomgått makeover och ligga i soffan och se på serier och äta äppelpaj hela hösten.
 
 
På tal om serier, har ni någon bra att tipsa om? Just nu ser jag på Californication och bland favoriterna hör Breaking Bad och Entourage. Två serier som jag dock sett alla säsonger på och nu är jag sugen på något nytt.

 
 

 
 

 
 

 
 

Tatueringen ja, den har suttit på min vänstra handled nu i över en vecka och ni har sett den skymta på lite bilder här på bloggen och Instagram det senaste. Men jag måste ju visa er en ordentlig bild, också. En ordentlig bild på den symbol som nu pryder min kropp och den symbol som gör att jag känner mig lite mer hel som människa.

 

Ni förstår. Jag har alltid sagt att jag aldrig ska tatuera mig. Mest på grund av att jag vet vilken beslutsångest jag kan ha och bara tanken på att printa in något så permanent på kroppen var för mig helt osannolikt. Tills jag kom på vad jag skulle tatuera.

 
 

För 6 år sedan var jag i Grekland för första gången. Jag och min tvillingssyster var då 19 år gamla och skulle på vår första utlandsresa själva. En fantastisk resa på så många plan och en resa då jag snubblade över denna symbol i en guldbutik. Och jag var såld. Köpte både armband och örhängen med symbolen på av en gammal man med kakaomatt hud och vitt hår. En gammal man som förundrades över mina nätta handleder och smala fingrar (grekiskor har korvfingrar förklarade han på knagglig engelska). Och sedan dess har jag alltid tittat på symbolen med kärlek.

 

Och när det tidigare i somras slog mig att jag ville tatuera in symbolen föll alla pusselbitar på plats. Den skulle sitta på insidan av vänster handled, vinklad i 45 grader och vara ca 1 cm stor. Målade upp symbolen med bläck och kände mig genast naken så fort jag tvättade bort den. Den nakna känslan av att något saknades fick mig att ivrigt ringa runt till tatueringsstudior runt om i stan och kolla efter första bästa tid. Och 5 dagar senare låg jag på en svart skinnbrits, med en lufttemperatur på 28 grader inomhus, en 4-åring som klättrade på mannen som tatuerade mig och med en knasig vän som fick agera lekledare med 4-åringen ungen på axlarna under hela sittningen för att inte ungen skulle få pappan att rycka till och tatueringen se ut som något 4-åringen ritat själv. Ja, 5 dagar senare efter telefonsamtalet blev jag med tatuering och den får mig ärligt talat att känna mig hel. Som om något saknats mig men jag inte visste vad, förrän nu.

 
 

Vad betyder då symbolen? Jo, det är en symbol som framkom ur floden Meander. Floden som rann i det forna Grekland (idag Turkiet) karaktäriserades av dess mycket oregelbundna men jämna ström och floden kom att symbolisera det oändliga flödet i livet. Grekerna anammade denna symbol ganska snabbt och många tempel och hem blev dekorerade med denna symbol (än idag återfinns symbolen på exempelvis lakan, krukor eller byggnader – googla greek meander så ser ni).

 
 

Tecknet ja. En symbol för oändlighet och flöde och livets gång. Ett tecken som jag förälskade mig i för 6 år sedan och som nu för alltid kommer finnas med mig.

 
 

 
 

 
 

 

 

 

 
 

Veckorna innan vi åkte ner till Malmö spanade jag och syrran på boende. Förra året hade vi fått låna en lägenhet som vi bodde i för nästan inga pengar alls. Men lägenheten var inte den fräschaste jag sett och en hiss-incident som satte men för livet gjorde att lånelägenheten absolut inte var ett alternativ för denna sommarens Malmö besök. Så vi spanade vidare och plötsligt slog det mig att vi naturligtvis skulle bo på Elite Plaza. Samma hotell som jag bodde på tidigare i våras när det vankades Portalkonferens med resten av gänget från Elsas Entourage.

 

Valet föll sig ganska självklart. Inte bara på grund av den höga standarden på hotellrummen, personalens service och frukosten utan också för att läget kan vara Malmös absolut bästa. Framförallt med tanke på det vi hade inbokat under fredag-lördag-söndag.

 
 

Så,

 

jag mailade och frågade ifall det möjligtvis fanns något rum ledigt (var som vanligt ute i sista minuten och trodde allt skulle vara fullbokat) men minuter senare fick jag besked om att ett rum var bokat och att vi var hjärtlig välkomna första helgen i augusti.

 
 

 

 

 

 
 

Och efter lite snurrande på kullerstensgator med enkelriktat hit och vägarbeten dit (jag trodde syrran skulle bryta ihop ett tag där, ha ha) så kom vi fram till hotellet och checkade in. Körde ner bilen i ett parkeringsgarage (hur bra?!) och sedan tog vi hissen upp till vårt rum. Och vi typ dog.

 
 

Jag har alltid varit en sådan person som tyckt att lyx och flärd inte varit något för mig. Vi har rest så billigt vi kan genom alla år, bott på hostels och vandrarhem och ätit torrt bröd till frukost. Och vi har liksom tyckt att det var okej. Okej för att vi haft uppfattningen om att det ändå är staden vi vill se och uppleva – de där 7 timmarna i sängen kan det få tummas lite på kvalitén, minsann.

Men nu? Hrmm ja, låt oss bara säga att det där med lyx föder något i mig som får det att pirra lika mycket i magen som julaftonsmorgon.

 
 

I samma stund vi öppnat dörren utbrast vi ett men herreguuuud och for runt i rummet som två fyraåringar. Provade sängen, såg badtofflor och morgonrock, öppnade ivrigt badrumsdörren och drog fingrarna över marmorerade väggar och konstaterade att vi minsann hade både dusch och badkar. Och sedan ut igen, provade soffan och fåtöljerna och bara hoppade upp och ner och fnittrade när vi såg att vi hade en kaffemaskin på rummet.

 

Alltså vi var i himmelriket. Att vi inte tar lyxen för givet gör den lika överrumplande och kittlande varje gång och jag är så glad över att jag inte bara rycker på axlarna när jag möts av något sådant här utan verkligen, verkligen uppskattar det. Varje cell i min kropp uppskattar det.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Så vi hade inte bara tur med vädret, fick uppleva en fantastisk festival och åt mat så god att det än idag vattnas i munnen. Vi fick också sova som prinsessor, vakna som kungar och ströva runt i rummet inlindade i morgonrock med en kaffe i ena handen och sminkborsten i andra medan magarna gjorde sig redo för hotellfrukost. Bästa uppladdningen för en dag och även bästa nedvarvningen efter en dag med mycket intryck.

 

Ja,

Elite Plaza, ni får mina varmaste rekommendationer. Idag och varje dag framöver.