Om allt gått som planerat är jag nu på väg till Düsseldorf. Vad jag ska göra där kan jag inte avslöja riktigt än, men det är delvis denna resa som fått min mage att dansa jitterbugg och polka den senaste veckan och jag har en så himla bra magkänsla kring detta. Så himla bra.

 

Men jag har förinställt några inlägg åt er så att jag inte ska fattas er allt för mycket (skämt o sido) och bland annat ska ni få se på världens vackraste klänning och så kommer det upp en riktig kanontävling på söndag, missa inte den!
 
 
Hur som helst. Ha nu en riktigt bra helg och är ni ändå liiite nyfikna på vad jag sysslar med i Tyskland kan ni ju alltid kika in på Instagram (@annastormphoto). Puss!

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Hej på er!
 
Alltså jag kommer aldrig tröttna på det här, att ha en ledig dag mitt i veckan. Det.är.magiskt.

 

Efter en välbehövlig sovmorgon i morse drack jag smoothie på en balkong där temperaturen redan visade 32 grader (och ja, alla fönster var vidöppna) och jag ägnade flera timmar åt att inte göra något alls förutom att ligga i solen och läsa en bok. Jag är dålig på det där, att inte göra något alls. Jag är så fruktansvärt rastlös av mig och känner mig usel om jag liksom inte hittar på något (ja, psykologerna skulle nog ha en fin benämning på sådana som mig) men idag liksom tvingade jag mig själv att inte göra något, i alla fall för ett par timmar.

 

Och det var nog bra för mig, bra för själen som har varit lite spretig denna vecka. Att bara få ligga där i solen och förlora sig i värmen och handlingen av boken, det var precis vad jag behövde.

 
 

Sedan tog jag cykeln till postens utlämningsställe och hämtade ett paket som nog egentligen var lite för stort att ta på cykel hem, men jag fixade det och slet upp pappret när jag kom hem och hummade förnöjt (ni ska snart få se vad det var). Och lagom tills paketet var uppslitet ringde David och undrade ifall vi inte skulle äta lunch vid havet. Och jo, nu var ju själen lite mer lagad och det kliade liksom i kroppen efter något att göra, så utelunch fick det bli.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

David ja, killen jag var tillsammans med i två års tid och han som alltid bär skjorta eller piké och dyra glasögon och pratar om det senaste som hänt och som älskar läsk och grillad kyckling. David och jag är det levande beviset på att det faktiskt går att vara vänner efter att det tagit slut. Och jag är så tacksam för det, tacksam över att vår vänskapsrelation på något sätt är starkare än den relation vi hade när vi var tillsammans. Vänner, ja så ville ödet att vår relation skulle innebära och det är så skönt på något sätt. Att bara kunna gå vidare.

 

Var vi var? Ute på snäckan såklart. Där havet var blått och flaggorna vajade stilla i vinden och där en av sommarens stundentbalar snart skulle äga rum. Och vi ät bakad potatis och drack kaffe och pratade om livet medan ivriga studenter gick omkring oss i balklänningar och tjusiga kavajer. Och alldeles för fort gick tiden och David fick skjutsa hem mig. Hem för att byta om för att åka till gymmet och instruera dubbelpass.

 
 

Kristi Himmelsfärd och en ledig dag mitt i veckan. Precis vad jag behövde och jag hoppas att ni också har möjlighet att njuta av den.

 
 

Klänning – Selected femme (finns HÄR)

Sjal – Gammal från Bianco