När jag för drygt 1 år sedan råkade ut för en minst sagt omskakande trafikolycka var det inte bara jag som fick några törnar, utan även min telefon. Trots att den låg skyddad i en väska i cykelkorgen sprack skärmen på några ställen och eftersom försäkringsbolaget inte direkt var generösa efter min olycka kom jag aldrig för mig att köpa någon ny telefon.
Och så småningom vande jag mig vid den spruckna skärmen och tiden gick. Men det går ju inte att undkomma att det är aningens störande att behöva scrolla upp och ner och fram och tillbaka för att se mellan sprickorna i skärmen. Dessutom så har telefonen blivit så ofantligt långsam på sista tiden. Mail och kameragalleri tar ca 2-3 minuter att öppna (och ja, alla vet ju hur stressande det är med seg teknik).
Så,
när jag strax före jul fick förfrågan om att testa en ny telefon var jag inte direkt sen på att nappa. Och det är ju alltid så spännande det där, med nya telefoner. Jag minns när jag var liten och fick min allra första telefon eller bytte till någon superhipp nyhet (då var det Nokia 3210 som alla pratade om) och det första man testade var att se vilka ringsignaler som fanns. Det var liksom det enda som man kunde kika och byta mellan och skryta med inför sina kompisar. Nu? Ja, nu finns det så mycket häftiga saker i en telefon att jag inte ens kan nämna 15% utan att skriva en hel roman.
Hur som helst. Telefonen som jag har nu är en Honor 6 (klicka för att läsa mer). En alldeles ny telefon på marknaden och en stark och mycket prisvärd konkurrent till såväl iPhone som Samsung. Och när vi är inne på årets fattigaste månad (januari) ja då vill man ju gärna få en topptelefon för halva priset mot vad nyheterna kostar hos äpplefabriken.
Telefonen är en android-variant och eftersom jag haft Samsung innan var bytet hur enkelt som helst. Och jag har nu lekt med telefonen, laddat ned appar, undersökt, utforskat och framförallt tagit bilder. För kameran är SÅ bra och jag ser fram emot att ta vinterbilder, sommarbilder, närbilder, matbilder och bilder att framkalla. För mig är liksom användarvänlighet och kamera de två saker jag prioriterar högst med en ny telefon och Honor 6? Ja den klarar mina krav med hög marginal.
Och nu är det ju så att även DU kan få möjligheten att få en ny telefon. Yup, är det inte den bästa januari-present så säg?! Det enda du behöver göra är att:
1. Berätta om din allra första mobiltelefon. Exempelvis när fick du den? Hur såg den ut? Vad var häftigast med den då? eller någon annan rolig anekdot
2. Varför skulle du vilja vinna en ny telefon?
Skriv ditt svar i kommentarsfältet nedan. Tävlingen avslutas sedan på söndag, den 25:e januari!
Lycka till ♥
Tävlingen i samarbete med Huawei
Åh nu blir jag nostalgisk! Jag fick min allra första mobil i 6-7an nånting, bör varit runt år 99-00 och det var en nokia 5110 som man kunde byta skal på. Ja något annat tror jag knappt man kunde göra med den. Jag hade ett blått skal i metallic haha. Kommer ihåg hur jag skulle impa på skolans snyggaste (i mina ögon) kille med min nya telefon genom att lägga in hans hemnummer men jag visste ju inte riktigt hur en gjorde och pekfingervalsen tog lika lång tid som för en åldring att gå över gatan. Så där satt jag o frenetiskt försökte knappa in hans telefonnummer när det ringde in till lektion, snopen fick jag gå in med enbart riktnumret inskrivet haha.
Att jag nu 15 år senare behöver en ny telefon är ett faktum, jag snyltar sedan ett år tillbaka på pappas gamla telefon då jag inte kommit mig för att köpa en ny efter att min 16 månaders förstört min gamla genom att dränka den i saliv.
Min första mobil… Jag var så sen, 1998 var året, och jag var 29 år. Ute på uppdrag att hålla mig borta från skolan med en tös jag hade hand om och vi tog en shoppingtur till Örebro. Jag gick in och spontanhandlade en Motorola, modell tegelsten, för 1 krona genom att förlänga sambons abonnemang. Den hade en lite tunn antenn som man kunde dra upp lite snitsigt ur telefonen.
Idag har jag en android som jag gärna skulle lämna över till min, nu mera, make som har förbrukat tre telefoner under hösten och har en riktigt dålig mobil nu. För självklart vill jag glänsa med en ny själv!
Min första mobil fick jag via jobbet, och jag tror faktiskt det var just en Nokia 3210. Älskade den telefonen och behöll den länge. Ända tills nån uppdatering skulle göras och vi skulle få hjälp att spara kontakter och och annat jox i telefonerna. Jag knatade dit med min Nokia och lämnade den till en kille som såg väldigt… ung ut. Han stirrade på telefonen, vände sig sen mot kollegorna och hojtade ”men kolla – har ni sett en sån gammal förr?”
Jag blev typ tvungen att byta.
Just nu önskar jag mig en ny privat telefon därför att min nuvarande är ungefär lika aktuell som Nokian var då. Familjen tittar bort när jag halar upp min gamla Ericsson men jag kommer mig inte för att köpa nån ny – vi trivs bra ihop ! Tyvärr känns den inte helt pålitlig längre, och jag är rädd att den snart ger upp helt. Därför vore det kul att vinna en sprillans ny och fräsch :)!
Härlig tävling men jag är en inbiten äppelsamlare. 🙂 Jag måste dock dela med mig av min första telefon ju. Jag hade en blå Motorola (en NMT) och den fick jag av mina föräldrar för att jag skulle kunna ringa hem om något hände när jag var ute sent på kvällen. <3 De betalade även telefonräkningen. Detta var -96/-97 och jag var en bland de första i min vänkrets som hade telefon så det var rätt häftigt.
Lycka till alla!
En ljusblå Liten Motorola var min första mobil. Jag var så sen med att skaffa mobil, så alla vänner hade tjatat hur länge som helst på mig, för att de inte kunde nå mig. Men till slut hade jag den i min hand. Fin fina signaler och en bild på Stålmannen som flög som bakgrundsbild, haha. En kort tid efter det att jag skaffat den skulle jag på en uttagning till en musikalskola. Mitt under välkomningssamtalet när de gick igenom hur dagens upplägg såg ut och alla stod som tysta ljus och lyssnade på de viktiga instruktionerna började en mobil att ringa. Å vad störigt, man hörde suckar från irriterade medsökande……jag kopplade inte jag var så ovan vid att ha telefon. Efter flera signaler hörde jag till slut att ljudet kom från min väska. Hjälp vad jag fumlade för att få upp ryggsäcken och stänga av den. Det kändes så pinsamt!!!! Blev röd som en tomat.
Nu behöver jag verkligen en ny telefon, den jag har idag har jag ärvt från min man när min gamla lade av för fem år sedan…..det tar ibland 1 min att öppna ett mess….ned I say Moore? Till och med min 2 åring säger ” mamma din mobil inte pappas, man kan inte titta på mammas” är också så sugen på att kunna ta fina bilder i vardagen när de dyker upp.
Åh, jag minns min första mobil som om det var igår! Jag kommer ihåg att de flesta av mina kompisar redan hade en mobil och såklart ville jag också ha en. Jag plockade potatis hela sommaren och sparade alla mina pengar i en gammal burk. När jag hade sparat ihop tillräckligt följde mamma med mig till Ica Maxi och jag kunde ÄNTLIGEN köpa min efterlängtade mobil!
Hej!
Åhh tyvärr minns jag inte alls vad min egna första mobil tlf var för sort. Däremot minns jag min fars. En Storno (?) En såndäringa variant där batteriet var stort som en väska och luren satt fast med en spiralsladd. Den vägde hur mycket som helst och var ju egentligen inte alls särskilt mobil….:-) 🙂 Men tidigt ute var han pappa, när det gällde att skaffa mobiltelefon.
Jag är varken särskilt intresserad eller road av teknik. Mina ansoråkslösa krav när det kommer till mobiltelefoner är egentligen bara att de skall gå att ringa på, ta fina bilder med samt då och då titta in på lite trevliga bloggar med den. Den jag har nu, Samsung, uppfyller de kraven men tyvärr har jag lyckats tappa den(för nästan 1!! år sedan) vilket gör användandet något mer begränsat….En ny telefon skulle ju helt klart sitta riktigt fin! Håller tummarna och hoppas på drt bästa 🙂
Mvh
Josefin
Vilken nostalgitripp det blev, minns min första mobil en Sony Ericsson T28 en kornblå, och jag var så stolt när jag köpte den för alldeles egna pengar. Det häftigaste med den att det var att den hade en lucka man fällde upp så man kom åt knapparna:) Det hade ju varit toppen att vinna denna telefon då kameran på min är helt knas och jag som tar så mycket bilder hela tiden. Nu håller jag tummar och tår!
Oj det var länge sedan! Vilken nostalgitripp 😀
Min första telefon var en Siemens, den var svart och inte alls lika lätt och smidig som de är idag.
Jag var 15 år (20 år sedan) men jag var så glad över att ha min egen telefon och hade länge varit
avundsjuk på min far som hade en bärbar telefon i sin bil (en sådan med en stor låda och en
telefon liggandes på). Då visste man inte hur tekniken skulle utvecklas till idag haha
Det häftigaste med den då var att den gick att ringa med, man fick mer frihet och slapp att
springa hem till kompisarna för att ringa hem och kunde vara ute mer 😀
Idag håller inte mobilerna lika bra som de gjorde då, kanske för alla finesser som finns i dem
men jag gillar finesser och har idag en Samsung Express som är mer än 2 år gammal.
Den fastnar ibland på vissa appar och stänger ner, den vill inte alltid ladda vilket kan vara väldigt
retligt (speciellt när man vaknar på morgonen och upptäcker att man bara har 13% i batteri),
ibland startar den om och kameran som är min favorit finess tar inte längre klara bilder utan
tappar färg. Jag är inte alltför glad på min mobil just nu 😛
Håller tummarna över att jag vinner en ny och passar samtidigt på att önska dig en härlig vecka 🙂
Hälsningar Frida
Tror det var år 2001 eller 2002, gick iaf i 6e klass och fick ärva en gammal Ericsson, tror den var lila/svart, med lucka och tjock antenn. Hade liten skärm så enbart en rad när man skulle skriva sms. Minns hur spännande det var och hur glad jag blev att jag äntligen fått en egen istället för att låna och spela snake på pappas nya telefon. (dock fanns ju inte snake på Ericsson men jag kunde ju skicka sms till mina vänner). Minns såväl att jag målade nagellack på den för glitter skulle det vara och helst massa olika färger! Även pappas telefon hade fått några rundor nagellack. Det jag minns mest med denna Ericsson telefon var att jag tappade den i en vattenpöl, men den fungerade fortfarande, dock bubblade det i den när man skulle prata med någon vilket var väldigt roligt. Under den tiden fick jag ingen ny telefon på ett tag trots ett dopp, den fick gå tills den lade av helt!
Min iPhone är precis det du nämner om din gamla telefon, otroligt långsam! Skärmen fryser fast lite då och då så jag får låsa skärmen och vänta på att den börjar fungera igen. Har haft den 4 år så det är väl inom tidsramen för längden av dess funktion, köper ingen ny då inkomsten är låg som vikarie, vågar inte sätta upp mig på abonnemang. Därför skulle det vara trevligt med en ny! 🙂
Min första mobil var en sådan här (http://www.tekniskamuseet.se/mobilen/images/oliv_dig.jpg), en ericson som jag tror kom ut 1991. Jag hade den liggandes laddandes på mitt rum, och jag fick ta med mig den när jag var hos kompisar (framför allt killkompar) för att mamma och pappa skulle kunna få tag på mig fort. Jag minns att den inte var helt enkel att få med sig, den var ju rätt stor. Men jag bar med mig den med stolthet, det var ju trods allt en mobil (eller en övervaka-anna-på-distans-när-hon-är-hos-pojkar-grej…. ).
Det finns så mycket telefoner (felefoner…) på marknaden just nu att jag blir alldeles vimmelkantig. Men att ha en telefon som någon faktiskt rekomendrerar (och som inte är en i-phone) och som är en android (som min man kan suporta) skulle ju vara underbart. Om jag van telefonen skulle jag dock ge den till min bror. Han har alltid ärvt gamla avlagda telefoner, då han inte har ekonomin att köpa en egen (han hade sin nokia 3310 huuuur länge som helst). Tänka att kunna ge min bror en egen telefon, och en personlig suport (i form av min man). Det hade gjort både honom och mig varma i hjärat.
2004 började jag högstadiet och mor och far bestämde sig för att det var dags för mej att skaffa en mobil. Som det hör till en tonårs tjej var det många tårar och ett himla tjat om att alla andra i hela världen hade mobil, så när jag på min födelsedag öppnade paketet innehållandes en Siemens A52 var lyckan total! Såhär i efterhand kan jag väl känna att det var lite onödigt att lägga sådana pengar på en leksak med tanke på att jag aldrig använde den mer än till det enda spelet på telen, men den var min kära vän under nästan tre år.
Varför jag skulle vilja vinna? Jo, jag skulle vilja testa något nytt, kanske imponera på mina teknik tokiga kolleger, och uppmuntra mitt ny funna intresse fotografering.
/Ylva Nilsson
Min första mobil… Fick den någongång 1999. Min son var nyfödd och min bror ville att jag skulle kunna ringa om det var något!
Jag förstod inte alls grejen med den där tegelstenen, så den låg lång tid urladdad i ett köksskåp.
Idag är jag lite mer fäst vid min telefon 😉
Min nuvarande har varit i närkontakt med ett klinkersgolv så. Man kan väl säga att jag kan zooma texten hit och dit till fulländning, för att kunna läsa allt som står på skärmen 🙂
Därför önskar jag mig innerligt en ny fin telefon!
Kramar Mia
Året var 1994. Bästa året faktiskt. Jag satt höggravid med min dotter i magen och kollade självklart fotbolls WM. Sveriges bästa lag genom tiderna med min farbror som assisterande förbundskapten till Tommy Svensson. Stolt som en tupp med magen i vädret om än något svettig då det också var varmaste sommaren folk kunde minnas. Sverige tog brons, jag fick en dotter och i oktober så kom den då äntligen…min FÖRSTA mobiltelefon… Whaow när jag öppnade lådan ( den stora ) och tog upp min ( tunga ) fina Nokia 2110 i…lyckan var total och den blev min ständiga följeslagare på promenaderna med barnvagnen. Synlig skulle den vara också så den låg lite så där nonchigt vid min dotters fötter i barnvagnen. Åren gick och telefonerna också. Nu många år senare har jag avverkat måndagsexemplar av både Iphone och Samsung på löpande band. Haft stor otur där med massa krångel tyvärr. Rotade lite i lådorna hemma och hittade en liten rosa Samsung med vikskärm. Utan kamera, färgskärm, radio och allt annat man förväntar sig att en telefon ska ha idag. Men den går att ringa med. Lite svårt att messa dock då man knappt ser bokstäver och siffror. Nu stoppar jag gärna min telefon i fickan eller i väskan så ingen blir…avundssjuk på min ”nya” fina följeslagare. Tycker nog att jag behöver en lite mer modern telefon igen då jag även precis startat ett företag med webbutik…. Tack för mig… Kram ( och tack för en mysig blogg Anna )
Åh, min första telefon var en Nokia 5110. Cool med neongrönt skal och en bra isbrytare då alla killar ville spela snake. Ha ha! Länge trodde jag dock att sms kostade per ord så var ytterst fåordig i mina sms! Har nu en iPhone 4. Batteriet håller i sisådär 1h i stöten och den är som din fd telefon- väldigt lååångsam… Eftersom jag har svårt att bestämma vilken min nya telefon ska bli (alla dessaval dagarna i ända) så hade det varit superlyxigt att få en med ett sånt fint omdöme som du gett! Håller tummarna!!
Året var 2003 och jag fick en sprillans ny blå Siemens telefon, typ sist av alla. Roligast med den var ankorna som knatade över den, i dagens mått minimala skärmen…och innan jag fattade att man ska ange riktnummer (alla hade även hemtelefon då) tog sin tid.
Nu vill jag vinna en ny av den enkla anledningen av att jag får ärva mannens el. barnens gamla telefoner hela tiden, det stora intresset för tekniska prylar kanske vaknar då.
Oj, min första mobiltelefon var en rejäl klump, en Ericsson där knapparna satt på luren, en stor klump som satt bak i bilen, bara luren var fram i bilen. Den första bärbara telefonen var en Nokia minns ej vilken modell. Har haft flera Nokia, Ericsson, Samsung men för 3.5 år sedan när jag startade mitt företag så köpte jag en Xperia arc s, den har nu tyvärr gjort sitt =( Men just nu har jag inte råd att byta telefon! Men skulle gärna testa denna nya =D Håller Tummarna att jag har turen & vinner =)
kramkram Carina
Min första mobil var en nokia 3210 med super snyggt bakskal, nån sorts eldflames. Svartvit skärm med endast ett spel, snake. Nåja, då iphone 5 kom ut köpte jag en för att jag började studera igen, på högskolenivå och behövde lite bättre mobil. Tyvärr klämde jag mobilen i bildörren…..Jackan fastnade, och mobilen blev böjd likt en banan. På Apple klassades den som katastrofal damage, så de tog inte ens emot den där. Med studentekonomi och minimalt av studiestöd hade jag inte råd med en bra telefon där jag kan ha mejl, kalender och annat behövligt utan att den laggar titt som tätt och har världens sämsta batteri och som är bra för en studerande. En ny mobil hade suttit fint, så kanske jag har möjlighet att få koll på allt igen…
Modell tunnare tegelsten med en ranglig, utdragbar plastantenn av märket Nokia. Det var min första mobilkärlek. NMT 900 och kontantkort. Först bland vänner. Köpt för egna pengar. En lite pinsam lyxvara. Ingenting jag stoltserade med. Snart infann sig dock trygghetskänslan över att kunna nå och bli nådd. Idag är jag liksom andra beroende. Skulle jag vinna är den till min mamma. Så jag kan nå henne och hon mig:)
Hej,
Min första telefon var den klassiska Nokia 3310, jag var 11 år när jag fick den och den var STENCOOL! Fick den av min farbror från USA och jag kunde inte varit lyckligare! Det bästa med den, förutom att jag nu kunde prata med mina vänner inne i rummet och inte via vår stationära telefon i vardagsrummet där hela familjen kunde höra alla hemlisar man ville skvallra om med bästisarna, var att den hade spelet Snake ! Jag blev beroende och kom upp i jätte höga poäng! En annan sak jag minns så väl var att batteritiden höll i många många dagar utan att behöva laddas!
Varför jag vill vinna? Min telefon just som jag har just nu är en samsung, en av de första smartphones som skapades. Skärmen är spräckt vilket har skapat alla regnbågens färger på skärmen som gör att jag knappt kan se in i min mobil. När man ska ta foto, som för övrigt blir av otroligt låg kvalité, så måste jag hålla in fotopapper i tio sekunder efter att fotot tagits för att det inte ska raderas, den stängs ständigt av av sig själv och laggar, och locket där bak glappar då en hörna har gått sönder, detta har givetvis lösts av en vit silvertejp! Så varför har jag inte köpt en ny telefon? Jag har nyligen kommit tillbaka från utomlandsstudier för att fortsätta studera i Sverige. Dock ville inte CSN godkänna mitt byte och beslutade att jag inte får något bidrag eller lån överhuvudtaget. Detta har rundat av min inkomst till 0 kronor i månaden och innebär att alla mina kostnader måste mina stakars föräldrar stå för. Med andra ord, jag är i sååå stort behov av en ny telefon att jag med säkerhet kan säga att jag hade börjat lipa rakt ut om jag vann! Hade nog blivit Sveriges lyckligaste tjej och gått runt med ett ständigt leende !
Många kramar, Amira
Nokia 3310, den som ALLA hade var min första mobil. Ett illgrönt metallic skal. Med den förändrades mitt liv. Den gav mig trygghet och frihet. Det mest pinsamma som hände med den var när min vän träffade en gemensam kompis som vi lite skämtsamt kallade för trollet. Han påminde lite om ett lyckotroll, men det ville vi hålla för oss själva. När dom träffades på stan skulle dom kolla om dom hade varandras nummer. Då ringer han henne och ser att ”Trollet” dyker upp på displayen. Hon hade alltså hans nummer, men hade döpt honom till Trollet i mobilen. Otroligt pinsamt och svårt att förklara.
Min allra första mobil var en ”Alcatel one touch easy” 😀 . Den var blå och jätteful, men jag var väldigt väldigt stolt över den. Jag fick den när jag var 14 av mina vänninor som födelsedagspresent. Jag skulle jättegärna vinna telefonen – då skulle jag också bli med smartphone 😉
Jag vill galet gärna vinna! Mobilen jag har just nu är full med bitmärken efter små kliande barnatänder och fungerar bara när den själv behagar. Dessutom är kameran urkass, nägot man som bloggare och instagrammare inte alls uppskattar.
Men den är ändå tusen ggr bättre än min första mobil. Oj, oj, det känns som en evighet sedan jag köpte den. 1998 hände det….och den var så fin, min Nokia 5110 med grönt skal. Typ det enda man kunde anpassa förutom ringsignal. Den var så cool och jag var galet nöjd och stolt över att även jag hade en. Fast minns ni de allra första? Pappa hade en lur som satt fast på något som liknade en resväska och som egentligen inte alls var särskilt mobil.
Lång kommentar som egentligen bara vill säga hoppas, hoppas, hoppas att det blir jag som vinner.
Å min första mobil var en nokia 5110 som jag sparade till när jag gick i åttan år 98. Den var röd och det bästa var att man kunde byta antenen. Hittade en anten som blinkade i blått. Det var lycka då.
Nu skulle jag behöva en ny telefon då min har sprukigt och saknar att läsa alla bloggar och instagram utan att behöva gissa vad det står.
Min första mobil var en Philips Diga (jag som aldrig skulle skaffa mobil!) och det var nånstans runt 1998 jag skaffade den. Dyr var den att ringa med och jag tror inte jag ringde så mycket egentligen men det var bra att ha den om någon skulle vilja mig nåt viktigt. Jag kommer inte ens ihåg om man kunde skicka sms med den och något internet eller några appar fanns det definitivt inte. Snacka om stenålderstelefon haha! Men jag tyckte den var söt i sin design och jag gillade den.
En ny telefon vore toppen då min nuvarande är otroligt sliten och jag stoltserar gärna med en helt ny telefon av ett helt nytt märke, bra sätt att göra reklam för den också!
Hej!
!. Åh vad jag kommer ihåg min först mobiltelefon! Det var en Nokia 3310 och jag hade den endast för att spela Snake på den. Sedan fick jag äntligen en man kunde ringa på, smsa, byta tema på den till något färgglatt (men det tog på minnet att göra detta haha) samt skicka låtar genom att hålla ”Bluetooth” uttaget mot varandra!
2. Jag skulle verkligen behöva en ny telefon då min skärm sprack i en olycka i höstas när den ”flög” i bilen och glaset gick sönder. Som student är det inte den största prioriteringen så jag såg denna tävling som den perfekta möjligheten till att få en hel skärm igen!
Kram!