Ni vet hur det är, vissa dagar känns det liksom som om man vaknat på fel sida. Så var det för mig idag. Det var väl egentligen inget stort som hände, det är det sällan. Men det var småsaker idag som gjorde att jag helst av allt bara ville åka hem och dra täcket över huvudet och vänta på morgondagen, istället.
Men jag vägrar liksom att slås ner av sådant. För det är bara tankar i vårt huvud och inget annat och jag tror stenhårt på att vi bestämmer vår egen lycka.
Så
istället för att åka hem efter 9 timmar på kontoret tog jag mig till gymmet. Omvandlade uppgivenhet till jävlaranamma och brände av övning efter övning tills armarna skakade av utmattning och träningslinnet blivit fuktigt och satt klistrat mot ryggen. Där vände det, min dag. Oftast är det så med träning för mig. Oavsett hur jag mår så blir dagen alltid bättre så fort jag fått röra på mig. Det är kroppens sätt att kanalisera känslorna och bästa medicinen för mig, mot precis allt.
Sen, sen åkte jag hem. Hem till en doftljusdoftande lägenhet och en öppnad flaska Masi. Och jag testade för första gången pizza-läget på min ugn. Har ni något sådant? Det var en utav många anledningar till att jag köpte just denna ugn i början på februari, men som jag ändå inte kommit mig för att testa, förrän nu. Och vilken skillnad, sen. På 20 minuter hade jag en pizza serverad hemma i mitt kök som lika gärna kunde ha intagits på en piazza i centralaste rom.
Så ja, det är vad jag gör ikväll. Omvandlar en skitdag till bästa kvällen och äter oansenliga mängder pizza med riven pecorino och olivolja.
Kunde ju haft det sämre, helt klart.
