I morse åkte jag till jobbet och kände mig ordentligt utvilad för första gången på, ja, veckor. En kombination av lugna kvällar och de senaste dagarnas solljus tror jag har hjälpt mig att liksom väckas till liv. För hela vintern har jag mer eller mindre varit totalt utslagen när klockan ringt på morgonen och ögonen möts av ett becksvart mörker och kroppen tror att det är mitt i natten. Och den här tröttheten alltså, den är så olik mig på något sätt. Visst, jag är varken morgonmänniska eller kvällsmänniska utan behöver mina åtta timmars sömn per natt. Men när jag snittat på 9-10 timmar och ändå inte känt mig utvilad, ja då är det något som inte står rätt till.
Men nu, nu steg jag upp vid första alarmsignalen. Hann tända ljus och äta frukosten framför nyhetsmorgon och sedan, för ovanlighetens skull, inte behöva stressa som en galning för att komma i tid till jobbet.
Så, onsdag.
Nu kör vi så det ryker.
