I don’t like to wait.

Välkommen lördag.

Igår kickstartade jag helgen tillsammans med rödvin, sushi, nya fredagsblommor, OS invigning och bästa sällskapet. Och att verkligen ta tillvara på de första timmarna av helgen och inte bara ligga död i soffan (även om det är precis det man vill ibland) gör att helgen känns ofantligt mycket längre. Det behövs inte mycket. Kanske en bio, kanske ett glas vin på stan eller härligt sällskap hemma framför god mat och film. Bara att göra något. Något som bryter av mot vardagen, ja det är viktigt för mig och gör att jag känner mig mer levande. Som om måndag-torsdag ibland bara är en dimma, ett täcke som jag måste ruska av mig för att känna livet.

Och med livet pumpande i blodet går jag nu runt här hemma och flyttar omkring på sakerna. Jag är fasligt sugen på att göra om. Speciellt efter att fina Emma kommit in i någon slags frenesi när det kommer till målning, något som även verkar smittat av sig på härliga Nicole. Och så Petra förstås, som har den ena fina pinalen efter den andra hemma.

Ja, jag är sugen på förändring. Vill måla halva lägenheten i Kalklitir och köpa femtioelva nya lampor och gå lös inne på Byggmax för att påbörja ett nytt projekt. Men tiden, ja den räcker inte alltid till. Så jag tänker att jag istället börjar smått. Genom att åka ut till mitt favoritställe på landet, där inredningsprylar trängs högt och lågt och där det bjuds på godaste bakverken och där mottagandet alltid känns så varmt. Så familjärt.

Och även om jag inte förvandlar hela lägenheten till en byggarbetsplats under eftermiddagen kanske jag kan få med mig något hem, något som stillar min hunger inför förändring.

Så,

med inredning i sikte ska jag nu åka och hämta upp fina Sandra för kvalitetstid, kaffedrickande och fingrande på allt för många saker som jag önskar få med mig hem.