Att ha värlens bästa vänner.

Ja, ibland blir jag påmind om hur fantastiska människor det finns i denna värld. Människor som jag dessutom får kalla för mina vänner och ikväll blev jag påmind om en tjej som definitivt är en av de människor som jag är mest tacksam över att ha träffat. Emilie.

Jag fick ju sms på jobbet idag att det väntade något i kylen på gymmet. Och att jag älskar överraskningar är ju inte direkt någon hemlighet vid det här laget. Så jag tog bilen till gymmet efter jobbet, körde igenom mina två svettiga pass och slängde mig sedan i duschen och medan duschstrålade strilade ner kände jag mig inte ens trött, nej – mitt fokus låg på sms:et jag fått tidigare och det faktum att det väntade en överraskning bara några meter bort i personalrummet. Så jag drog handen genom håret, bestämde att håret får självtorka, tog på mig kläderna och kilade upp till personalrummet.

Och där, i en plastburk med två fina lappar låg världens bästa grej. Jordgubbsbakelser. Alltså, dör! Jordgubbsbakelser med smuldeg, lemoncurd och oansenliga mängder grädde. Jag trodde nästan jag skulle börja gråta av lycka (till historien hör att jag för ett tag sedan berättade om min tröttaste timme i veckan. Min tröttaste timme är torsdagar klockan 20.00 då jag jobbat heltid på kontoret och dessutom åkt direkt från kontoret till gymmet för dubbelpass. På torsdagar klockan 20.00 känns det som om någon kört över mig med en ångvält, både mentalt och fysiskt och jag nämnde en gång i förbifarten att om någon i denna sekund ville bjuda mig på jordgubbsbakelse eller tårta hade den person sedan haft mig lindad runt lillfingret resten av livet).

Så,

Emilie. Tack för att visar världen hur fantastiska människor är. Tack för att du är du och tack för att du gjorde veckans tröttaste timme till veckans lyckligaste ♥