På semester i Norge #5 – Trollstigen (del 2)

Och så har det blivit dags att berätta om den andra dagen vi spenderade vid Trollstigen.

Efter att vi vaknat tidigt i tältet och sedvanligt ätit havregrynsgröt och två kokta ägg tillagat på triangelköket packade vi ihop tältet för dagen. Sedan åkte vi serpentinvägarna uppför Trollstigen återigen och hamnade på Trollstigplatået. Dagen innan hade vi kollat upp en rutt som vi skulle vandra (ett tips till er som ska till området; på romsdal.com finns beskrivning av massvis av turer i olika svårhetsgrad). Den turen vi hade bestämt oss för hette Stabbeskaret och var en vandring på drygt 1 mil med över 700 meters stigning.

Tidigt på morgonen när vi började vandringen låg det en tjock dimma över hela dalen, man såg inte mer än 3-4 meter framför sig och det var en häftig upplevelse att bergsvandra i ”blindo”. Det dröjde dock inte länge förrän vi hade kommit upp på en bra höjd och där luften var klar och himlen blåaste blått. Så otroligt vackert. Här fyllde vi på vattenflaskorna i vattendragen och tog av oss tröjorna för att kyla ner oss något. Sedan fortsatte turen uppåt.

Och ja, jag anser mig själv vara ganska vältränad. Jag klarar liksom det mesta i träningsväg och ser det bara som en kul utmaning. Men den här typen av stigning alltså, jösses vilken chock kroppen fick! När vi vandrat i drygt 2 timmar konstant uppför var det bokstavligt talat som om jag gick in i väggen. Jag blev matt, yr, sömnig och kunde knappt gå en meter till. Det är i dessa lägen jag är tacksam över att ha en friluftskille som är van vid aktiviteter som dessa. Han såg till att jag fick snabb energi (vatten och russin) och sedan hjälpte han mig genom att bära min ryggsäck resten av vandringen. Så himla, himla bra. Efter att vi suttit ned ett tag och jag fått samla krafter fortsatte vi sedan turen.

Och ju högre upp vi kom desto kargare blev landskapet och det dröjde inte länge förrän vi pulsade fram i snö omgivna av små sjöar med turkost vatten. Sagolikt vackert.

Efter drygt 3 timmars vandring nådde vi sedan toppen och slutet på vandringen och det som mötte oss där var värt allt slit i världen, för alltså WOW!

Högst upp stod vi vid kanten av Trollväggen och hade ett lodrätt stup framför oss på nästan 1500 meter. Vi såg ner över hela Romsdalen och det var så vackert att det, på riktigt, gjorde ont. Vi spenderade sedan en stund uppe på toppen med att ta selfies; äta lunch bestående av makrillfilé i tomatsås, knäckebröd och morötter och att krypa så nära kanten vi vågade utan att få total svindel. En så himla mäktig upplevelse och definitivt bland det bästa på hela resan!

Vandringen tillbaka till Trollstigplatået gick sedan både lättare och snabbare (kändes dock i knäna efter ett tag att konstant gå ned för klippblock och hårt underlag) och när vi kom ända i mål så firade vi genom att göra high-five och dela på en mjukglass. Perfektion.

Så ja, vandringen var tuff (om man som jag är nybörjare) men definitivt värd att göra. Så besöker du Trollstigen, ta chansen att få en utsikt du aldrig glömmer ♥