5 dagar.

Alltså, hur galet är det inte att det endast är 5 arbetsdagar kvar detta år (i alla fall för min del då jag är ledig i mellandagarna). 5 dagar. Det känns så konstigt på något sätt. På ett sätt känns det som om 2018 har pågått en hel livstid. Med allt kaos och alla trauman som var i början av året så känns det som om jag, rent känslomässigt, gått igenom lika mycket detta året som på en normal 10-års period. Utöver en rejäl svacka där jag, på riktigt, befann mig nere i avgrunden upplevde jag också den starkaste kärlek jag någonsin känt. Kärleken till min systerson Tage. Denna lilla kille som fullständigt golvade mig när han kom till världen. Aldrig upplevt starkare kärlek och på så sätt har 2018 varit lite av en bergochdalbana. Ja, 2018 har känts som en hel livstid samtidigt som om det också känns som om året nyss började. Tiden alltså, ett knepigt begrepp. Speciellt när den känns lång och kort på samma gång. Men ja..  jag ser ändå fram emot fredagen. Att få stämpla ut från kontoret och sedan tillbringa massa ledig tid tillsammans med människor jag tycker om ♥