När det inte blir som man tänkt sig.


 

Fredag kväll och planerna enligt kalendern var att jag skulle sitta på ett plan ner till Düsseldorf just nu. Varit påväg ned till Tyskland för att besöka Europas största bröllopsmässa i helgen och äta vit sparris på kullerstenstorg i den tyska staden. Men kristallsjukan satte stopp för det.

Jag började ju känna av detta elände till tillstånd redan i måndags, men jag har gjort allt i min makt för att försöka ”mota bort” det och leva på som vanligt. Men det har inte varit enkelt. Och snurrandet, illamåendet, huvudvärken och förmågan att inte kunna fästa blicken på något har inte blivit bättre. Så imorse gjorde jag några övningar (LÄNK) som jag fått av min sjukgymnast. Och alltså, låt oss säga att känslan efteråt inte direkt var bättre. Att ha kristallsjukan är ingenting jag önskar någon. Det är ett tillstånd som kan liknas med att vara fast i en ständig karusell och en mardröm på Liseberg, typ. Och för att bli bättre? Ja, då måste du göra övningar från helvetet som gör saker och ting 1 miljon gånger värre innan det kan bli bra igen. Usch! En avskyvärd ”sjukdom” och jag hoppas verkligen jag blir bättre snart. Men tills dess fick jag tyvärr ställa in resan till Düsseldorf och istället äter jag nachochips och jordgubbar på balkongen. Sval luft och att äta något syrligt och salt är det enda jag är sugen på just nu.

 

Har någon av er haft kristallsjukan förresten? Vad gör ni för att bli bättre?

 

 

3 kommentarer till “När det inte blir som man tänkt sig.

  1. Ja jag lider också av kristallsjukan. Peppar peppar så hade jag inte haft ett riktigt anfall på länge förrens jag fick det innan jul förra året. Då kan jag inte vara uppe mer än korta stunder utan ligga på en sida i sängen där det inte snurrar för mycket. Har också övningar att göra men de ska man egentligen göra innan man får kristallsjukan men jag är dålig på att göra de.
    Emellnåt kan jag känna att jag får små yrselattacker men de går att hantera.
    Hoppas du snart blir av med det.

  2. Men fy så hemskt! Känner med dig otroligt mycket<3
    Blev själv sjuk för drygt 1 1/2 år sedan och de vet inte vad det är ännu, men jag har bl.a. enormt illamående och yrsel till och från. Fruktansvärt verkligen, så jag lider verkligen med dig!

Lämna ett svar till Terese Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg